”Mamma, när kommer min rosa hink tillbaka?”

”Den kommer inte tillbaka. Du kastade den i havet.”

”Men jag vill att den ska komma tillbaka.”

Jag går igenom sättning av diktsamlingen med bebis liggande i knäet. Han har passande nog klätt sig i hästmönstrat. En annan bebis låg likadant i mitt knä när några av dikterna skrevs för snart tre år sedan.

Arvid leker med två tomtar: ”Det här är jag och min mamma. Min pappa fanns inte då. Han var i min mage.”

Min pappa har berättat om när jag var ett och ett halvt år och han erbjöd mig en krona för varje natt jag sov i min egen säng. Jag var ett och ett halvt. Mamma var höggravid och inlagd på sjukhus. Jag vet inte varför. Jag skulle vilja fråga henne varför. Jag ville sova i föräldrarnas säng men jag sparkade ju runt så mycket. En natt vaknade pappa och jag satt på tröskeln och tittade på honom. Jag vet inte vad jag mer ska säga om det. Jag vet inte.

”Mamma, kan kaniner kissa?”

”Mamma, har jag svans?”

”Mamma, hur fick jag armar på kroppen?”

”Mamma, när är det sommar?”

I minnet. Jag går ut i mammas trädgård och vattnar i skymningen. Pionknopparna som spricker.