Den femtonde juni förra året skickade jag tre sms till Henrik:

”Tycker du ska komma tidigt och vi kan kramas, äta glass och kolla på Leftovers. Egentligen borde vi dricka champagne. Men vi ska iaf kissa på en sticka och jag vet att vi inget vet, men jag vet <3”

”Har för övrigt beräknat oss till 20 feb <3”

”Hahaha det här är så sjukt!!!”

Den femtonde juni var min mens inte ens sen än. Den borde komma vilken dag som helst. Men jag hade haft mensvärk i några dagar utan att det hänt något mer. Och plötsligt blev jag illamående. Det hade jag viskat till Henrik under täcket kvällen innan, för Lilla Johanna låg och sov på vår soffa, och vi kom överens om att köpa ett test dagen efter. Jag trodde att jag var gravid. Men samtidigt trodde jag inte det, för inte lyckas man på första försöket, och kan vi ens bli gravida, sån galen grej ju?

Så på kvällen den femtonde juni kissade jag ett svagt plus på stickan.

Det känns så länge sedan nu. Jag kan inte förstå hur fort det gått. Men att vara gravid är något av det finaste jag varit med om. Blir helt sentimental när jag läser om de här gamla sms:en.