jag kan inte rå för det. jag försöker. försöker hålla det borta. vill jag göra mej själv illa på nått sätt? jag vet ju att det inte är så. ändå blir jag liksom yr o alldeles stel i kroppen…är så jävla rädd. vi vet båda hur det kommer sluta. iaf vet jag.

jag vill inte att det ska sluta jag vill ha det bra på riktigt forever

jag vet inte. orkar inte riktigt med det här. allt tvivel o all rädsla.

o jag har svaret på frågan som alltid finns. o svaret är: det är jag…jävla helvete. varför kan det inte få vara lika? på samma nivå?