igår kväll/inatt/imorse har varit lilla helvetet. aldrig mera ångest. i någon form. snälla. nu vill jag ha tabletter. det här förstör mitt liv. o sen att en av de personer man älskar mest (ja det blir ju självklart vem jag menar) säger att han vet inte om han orkar vara tillsammans med mej för det är för jobbigt när jag mår dåligt…ja…jag har ingen kontroll.

när ångesten försöker strypa mej, kväva mej, dränka mej. när man inte kan andas o skakar o det är så svart så man ser ingenting. jag vill få bort det. ta bort det.

det var när du gick
som jag insåg att
det jag var räddast för
var att du skulle gå

du får inte lämna mej. jag älskar dej.