igår va bara jobbig. jag kom hem från skolan vid 1 o gick bara o bar på en stor klump som växte o växte. innan jag skulle åke hem till lillerik grät jag.

när nästan marken öppnar sej o allt bara blir ett svart hål. ingenting spelar någon roll o ingenting är bra o ingenting kommer att kunna bli bra. det finns ingen framtid bara ett hemskt förflutet. man kan lika gärna dö…det är den värsta känslan. o det allra hemskaste med den, det är att folk aldrig verkar förstå vad det är när jag mår så. de säger med förnuftig röst: ”du vet att du strax mår bättre. det är ingen att bry sej om vet du.”

jag borde låsas in hemma. jag klarar ju inte att vara ute. nu ska jag snart iväg o festa. haha vilket skämt. det kommer jag ju säkerligen klara.

jaja. nu har jag sovit 2 timmar i min säng. där är det tryggt o bra. men jag saknar storerik nått förskräckligt.

håller på att uppdatera min hemsida nu iaf.