midsommaraftonens kväll tillbringades i strömsparken med ”gänget”. det va trevligt. som den duktiga flicka jag är, så åkte jag o lillerik hem till honom kl 21.15. det är nog nästan rekord. haha. men jaja som vanligt vart vi osams. vi är bra på det. jag tror att det mest är mitt fel. för jag är rädd o det finns inget bättre än rädsla om man vill sabba nått.

de senaste dagarna har jag mest ägnat tid åt att oroa mej för mitt jobb som börjar imorn. 7-4 ska jag jobba varje vardag i 7 veckor. det känns inte bra. jag vill inte…det har varit sådär grått o ihåligt meningslöst allt bara. inget har intresserat mej. inte sova inte vara vaken inte se på tv inte läsa bara just oro. den grå ångesten är nästan värre än den svarta. för den svarta brukar gå över fort för den har man lärt sej hur man kan få bort. iaf ibland. den agerar man liksom ut. men den grå går inte riktigt att få bort. man får bara vänta ut den.

nu är lillerik inte hemma. han ska va på skrivarkurs eller vad det heter till på fredag. självklart har jag redan börjat sakna honom så mycket att jag bara vankar av o an o känner mej sjukligt besatt. det är väl just det att jag vet att jag inte får träfa honom på ett par dagar. om jag tänkte ”jag får träffa honom imorn” o sen imorn tänka ”jag får träffa honom imorn” osv då skulle det nog vara lättare. men jag antar att jag inte är tillräckligt dum (eller smart?) för att lyckas tänka så.

idag har jag varit o ridit. dressyr som gick jättebra o sen hoppade lite o det gick oxå bra. men det är inget bra att hoppa i dressyrsadel. de två veckorna som kommer nu ska jag rida agent tre dagar i veckan. det blir fullt upp.

o nu kommer jag nästan lägga ner internet för ett tag. bara ifall nån undrar var jag tar vägen…