det finns ingen anledning att skriva. det finns inga ord att säga. just nu är det:
lisa – den ihåliga kvinnan.
ja inte långt ifrån. men sylvia plath är verkligen svinbra o det är kallt ute o ingenting är kul o jag är kissnödig o ska strax åka till stallet.

jag tycker inte om när det är ihåligt. hellre fyllt med massa jobbigt o ont än ingenting alls, tomt.

så känner jag bara panik inför romanen jag håller på att skriva. o hippologutbildningen som jag aldrig kommer klara att komma in på.

du är långt borta o jag saknar dej men du låter mej inte göra det.