det var länge sedan jag var såhär sliten. jag är faktiskt osäker på om jag lever. jag känner mig mer död. det har blivit tre nätter nästan utan sömn (henriks fel) och med alldeles för mycket alkohol. fredagsfesten blev dock en höjdare, roligast var nog när jag och henrik låg och kravlade omkring på golvet och skrek med till hela the deed-demon. eller när jag hade en blomma genom läppen. eller den vingliga vägen hem. men igår på studentpuben var jag lite för sliten, det hade säkert kunnat bli superkul, så mycket folk som det var där. erik och jag gjorde inte stället osäkert. [det enda som är fint är att inte ha sovit själv på tre nätter men jag vet ändå ingenting]

nu är uppsatsen klar och jag orkar inte tänka mer på den och framförallt inte göra fler ändringar.

nu är det slut nu vänder jag ryggen till och jag ska försöka sluta gråta och försöka sluta minnas.