jag är inte rädd för att känna, till skillnad från dig tror jag. och mitt i all skit inser jag bara att någongång någonstans när jag kanske var 16-17 så valde jag att överleva. det gäller fortfarande. vad som än händer kan jag komma igenom.

jag hade förväntat mig den värsta födelsedagen någonsin. men nu måste jag nog säga att det var väldigt shysst. okej att det roligaste som finns är inte att gå upp kl sex på morgonen och åka till lkpg och skriva tenta till kl ett. men jag tror tentan gick bra, borde få g. sen när jag kommit hem kom mamma och pappa hit och de är världens bästa föräldrar. blev nästan lite rörd. strax efter sex så trillade erik in genom dörren. vi lagade mat och drack vin, cider och öl (haha). vi lyssnade på gamla hits och gamla heart (attacking) hits. sen ramlade vi hem till pontus för att stanna där cirka två minuter, dock tillräckligt länge för att få höra lite spännande bekännelser. hoho. sen drog vi till studentpuben. hade ingen aning om att det fanns så mycket studenter, knappast så mycket människor ens, i nkpg. jisses. men det va riktigt shysst. spännande också med grabb som väldigt uppenbart visade intresse. ah. nåja, sen drog erik och jag hem till mig och hänge lite och sen kom ostro förbi en sväng. natten slutade kl fem i morse när jag gick och la mig efter att ha varit vaken i 23 timmar.

jag röker alldeles för mycket. helt utan kontroll. jag har dessutom börjat dricka lite väl mycket, enligt mig själv.

men allt är så overkligt. jag förstår inte vad som är jag. jag vet bara att jag saknar dig nåt fruktansvärt.

allt är så overkligt. jag väntar bara på att vakna.

lördag blir den pissigaste födelsedagen någonsin. jag skulle gå under om det inte var för att erik kommer.

och nu är det så mycket med allt att det står mig upp i halsen.

jag har verkligen varit duktig idag. skrivit massa. tyvärr har jag inte pluggat nåt.

shit fick precis veta att jag ska ha muntlig tenta i delkursen populärlittaratur. hjälp det kommer jag aldrig klara.

såg ”du ska nog se att det går över” förut. oj va bra. och ikväll kalla fötter. det har jag sett fram emot hela veckan.

igår var total misär. emelie och jag drog ganska tidigt. när jag sen gick och la mig var jag bakfull.

idag tar jag tag i mitt liv! fixar och kollar upp vad jag ska göra i höst. ska söka 6 folkhögskolor och 3 universitet. nu ska jag bara fixa med bostadsköer.

det kommer nog dröja innan nästa nummer av mitt zine kommer. jag är ca en månad försenad redan, men jag har inte tid. måste först och främst fixa texter till mina ansökningar.

jag har nog inte känt såhär sen jag va 16-17. det är nog det som är värst. det var länge sen jag mådde såhär dåligt. det finns ingenting. jag vet inte riktigt hur jag ska plocka ihop mig själv, för det finns ingen anledning att göra det. lyssnar till och med på samma gamla patetiska låtar:
last night i dreamt
that somebody loved me
no hope – but no harm
just another false alarm
last night i felt
real arms around me
no hope – but no harm
just another false alarm
so, tell me how long
before the last one?
and tell me how long
before the right one?
this story is old – I KNOW
but it goes on
this story is old – I KNOW
but it goes on

”…När du ser detta brev äter maskarna på din älskades anletsdrag och på hennes hjärta, där du inte längre ska finnas. Men skulle min själ kunna existera utan dig, utan dig vilken lycka skulle jag då få njuta av? Nej jag lämnar dig inte, jag går att vänta på dig…”
/Rousseau

ostro och oskar var här igår. vi spelade fia, gjorde hångel- och sexlistor, lyssnade på musik och självklart drack vi. jag hade inget att dricka men grabbarna bjöd på vin och öl (!!!).

jag ska dricka ikväll också. tredje dagen i rad.

det är vår här men allt känns bara misär.

jag har bestämt mig för att det är slut. jag måste bort härifrån. trots att jag älskar allt med den här staden.

maybe you’re gonna be the one that saves me

jag har haft ring i läppen i en vecka och en dag och det går fortfarande bra.

jag är en smula onykter nu.

dricka vin en torsdag efter stallet med grabbarna. jag gör som psykologen säger: jag vaktar inte telefonen. det kändes bra att träffa henne idag. jag fick ord på det jag känt de senaste veckorna. jag förstår så mycket mer nu. och jag har insett det viktigaste: du är inte dom. jag har aldrig behövt vara rädd för att du ska göra mig illa så som de gjorde. för du är inte dom, snarare tvärtom. dumt att jag skulle inse det försent.

det är fint att ha en egen litteraturkritiker som skickar långa svar på mina mail. framförallt eftersom han hjälper och inte stjälper.

jag har nu haft dina kalsonger på mig i tre dagar.