igår hade jag födelsedagskalas i förskott. tack vare henrik, ellinor och karin så blev det en ganska lyckad kväll. övriga drog däremot ner stämningen lite.

vad skulle jag göra om jag inte fick gråta ut hos mamma?

ibland känns det som jag är den sista människan. det enda som finns är jag och mina 34 kvadratmeter, utanför väggarna ingenting, bara natt.

jag klippte mig igår. det blev lite för kort. jag tycker jag ser ut som en pudel.

om sex dagar fyller jag år. då blir jag ganska gammal.

på kvällen den 27 mars flyger jag och henrik till london. så sover vi på flygplatsen och tar morgonflyget till dublin. där ska vi leka med andreas och gabriella i 4 dagar och den 1 april tar vi flyger tillbaka till london. så ska vi göra london och bo på hotell och den 3 april flyger vi tillbaka till sverige. jag vill nu!

idag kommer lillasystret hem. så jag ska hem till mamma över helgen.

inte för att jag bryr mig om alla hjärtans dag egentligen, men det är en sån dag som alltid har fått mig att känna mig ensam och utanför. om jag har varit tillsammans med någon har jag bara känt mig ännu mer ensam (jag är van vid dåliga förhållanden). igår var den första alla hjärtans dag då jag faktiskt inte brydde mig.

idag firar jag och henrik 10 månader. hurra för oss!

ponton ska publicera tre dikter och ett porträtt av mig!!! ah jag är glad!!!

det är vinter i nkpg nu. den kom i natt. jag är fascinerad över hur mycket snö det kan komma utan uppehåll. så är jag arg för jag hoppades verkligen på vår nu, jag hade t.o.m. lagt undan mina vintersockor.

för övrigt badar jag i romaner, så jag hinner inte mycket annat än läsa. just nu njuter jag av jane eyre.

jag överlevde att flyga två gånger. det var inte lika läskigt sista gången heller. mitt starkaste minne från umeå är att det är en isig stad. den vettigaste investeringen som umeåbo borde vara ett par skridskor, det skulle man komma långt med.

idag lämnade jag vintern i umeå och när jag satt på tåget från sthlm till nkpg och läste min bok och lyssnade på freestyle började solen skina och jag kände mig nästan fullkomligt lycklig. när jag väl kom fram kände jag en stark glädje över att bo just här, just i den här staden, det här kommer alltid vara mitt hem. norrköping i mitt hjärta.

nu är jag och henrik sambos igen. han spelar gitarr och ser på tv på samma gång. jag älskar honom.

jag har bott med henrik sen i lördags. vi är nästan sambos nu, bara det att vi växlar mellan att bo hos mig och hos hans föräldrar.

henrik fyllde 21 i söndags så nu är vi lika gamla. men jag fyller 22 ganska så snart.

nu har min litteraturvetenskap kommit igång. jag läser kvinnolitteratur. brottas just nu med fredrika bremer.

imorgon ska jag åka till erik i umeå. det ska bli spännande att se umeå och hur erik har det där, men fruktansvärt läskigt att flyga.