jag trodde det var många som gjorde så, men det kanske inte är så vanligt.

det jag gör är att fastna på ord ganska länge.

tex om någon säger något så säger jag i hjärnan ett eko på det personen säger. jag går helt miste på innehållet och fokuserar på vissa ord som jag säger om och om igen.

tex jag skriver ord inuti huvudet över mitt synfält. skriver med tårna, knäna, skinkorna osv. då kan jag prova olika stilar: versaler eller gemener, textat eller skrivstil. och så skriver jag och ställer upp orden olika.

tex så tänker jag mycket på bra och dåliga ord. lisa är ett bra ord för det avstavas li-sa. henrik är också bra fast på sätt nummer två, hen-rik. kylskåp är dåligt, men det kan gå att göra bra om man gör kyl-(s)-kåp. det viktiga i orden är alltså fördelningen av vokaler och konsonanter. jag har olika system för hur dåliga och bra ord fungerar, mest spännande är ju självklart långa ord.

det här tänker jag mycket på varje dag.

det är så lätt att bara känna sig värdelös och ensam. jag är det ofta på sistone.

på grund av det vore det bra att bo i norrköping. där skulle jag vara ensam. det är lättare att vara ensam när man är det. inte när det finns människor runt omkring.

min mensvärk ökar i styrka trots att jag idag redan tagit fyra alvedon. aaaaaaaaaaaaaj. jag ska vara i skolan hela eftermiddagen och hela kvällen. aaaaaaaaaaaj. hur ska det gå, jag vill åka hem och lägga mig känner jag. aaaaaaaaaaaaj.

jag läser kristian lundberg och slås oavbrutet av hur bra han är.

jo jag fortsatte att vara sjuk. feber. förkylning. svårt att andas, det är nästan det värsta när jag blir förkyld, jag får astma konstant och det tar dagar innan medicinerna verkligen hjälper.

pappa kom hit i fredags. det är jag glad över. han hälsar inte på ofta och jag är ju likadan. det var så dumt att jag var sjuk och vi bara kunde stanna inne.

när pappa åkte i lördags kom henriks föräldrar. jag hade en riktigt dålig tajmning på att vara sjuk, men jag blev bättre under helgen och kunde vara med lite.

nu är jag i skolan och känner att min förklylning bäddar in mig i bomull, jag hör inte ordentligt, ingenting är helt verkligt.

jag ska hem sen och bara ligga. fruktansvärt tråkigt då jag känner att jag inte har tillstymmelse till liv. men jag måste bli frisk. jag vill ha energi att läsa och skriva. jag får ångest när jag inte gör det.

och när jag kommer hem vill jag att jag och henrik äter upp det som finns kvar av äppelkrämen vi kokade igår.

igår fick jag feber. jag åkte och red ändå, stina följde med och tittade på och hjälpte till i stallet efteråt. det är så frustrerande att rida när man är sjuk, att försöka fokusera kraft i musklerna och de bara ger efter. vi hade hoppning och charlie som jag red var tung. han är så stor, stor och tung och nästa gång ska jag rida någon ny och det är trist för jag tycker om charlie. hoppningen gick inte så bra, men vi gjorde det. jag är nog fortfarande sjuk men kanske att jag inte har feber. när jag kommer hem från skolan ska jag lägga mig på soffan, ligga där.

jag vill tro på min roman. jag vill att den ska bli.

jag vill att vi ska få en lägenhet. ett förstahandskontrakt, billigt, mysigt, rätt läge.
men det finns ingenting ledigt, all tid i onödan, oron.