kan det göra annat än regna?

det är så lite tid kvar. textsamtalen går att räkna (iofs så går det väl alltid att räkna allt, men jag menar räkna med små siffror, att man inte hinner tappa bort sig).

nu måste jag noga överväga hur jag ska disponera mina kvarvarande textsamtal. jag som hade en önskan om att i alla fall nästan hinna skriva skelettet till min roman. och att svänga ihop en ny diktsamling, vispa upp de små beståndsdelar jag har till något stort och fluffigt, fast inte med gräddens söta smak. hur ska jag hinna.

på ett sätt vill jag bara koka varm choklad (drack det igår, det har blivit så få gånger under den här icke-vintern) och se på film ihopkrupen under en filt med henrik. jag är så trött hela tiden. kanske är jag livrädd också.

vi lyssnar på beth orton. jag har precis klippt henrik.
nu står han i duschen och sjunger.
jag älskar honom så fruktanvärt.

det är snö och kallt ute, idag har jag varit ute efter att bara ha legat inomhus i två dagar och kännt mig krasslig. jag gick på stan med lilla j och köpte en födelsedagspresent till henrik, nu har jag köpt fem stycken och jag vill köpa fler, men nu får det räcka. jag vill skämma bort honom. han är så vacker när han ler.

henrik går nästan jämt omkring med bara kalsonger i den här vår nya lägenhet. när jag frågar om han inte ska klä på sig säger han att han fryser lite och det är som om han bara vill bli kramad hela tiden.

det är så fint att bo ihop, att vara sambo är det bästa jag har gjort. idag när jag borstade tänderna och skickade sms på samma gång kom henrik, iklädd bara kalsonger, och klättrade upp på min rygg och så stod vi så.

jag läser sylvia plaths dagböcker. det är en tegelsten på nära 900 sidor. jag tycker mycket om att läsa i badkaret, den här lägenheten inbjuder till att säga jag tar ett bad och läser lite. på grund av bokens storlek är jag rädd att råka tappa ner den i badvattnet. mest sitter jag upp med boken liggande på toalocket. när henrik kommer ut i badrummet och ser mig sitta hopkrupen i ena ändan skrattar han åt min nyskapande stil att bada på.

annars har jag lite lätt börjat med det jag minst av allt tycker om vad gäller att skriva, nämligen research. henrik lånade hem några floror till mig. tyvärr var det mest vilda blommor i dem, jag vill veta mer om blommor man planterar i sin trädgård. jag ska ta och googla på det. även googla på blomtorkning, vilka sorter, vad man ska tänka på och så. det är svårt, och tråkigt, att lära sig saker för att ge sken av att man skriver en trovärdig kunskap till en karaktär. men värst är det med min huvudkaraktär, där ber jag nog bara om ett mirakel, eller lite flit från min sida.

jag är nu nog mer sugen på en novell som jag har fått uppslag till. jag känner att jag måste bli bättra på att sprida noveller och dikter till tävlingar och tidskrifter. sylvia plath inspirerar mig att ta tag i det.

det är konstigt att läsa någons dagbok, det blir så intimt ibland, det känns som om jag gör något förbjudet, jag skruvar på mig som om jag är rädd att bli påkommen. det var otäckt när hon funderade på kvinnliga författare som tar livet av sig, virginia woolf mfl. och jag visste när jag läste det att när jag pratar om kvinnliga författare som tar livet av sig så säger jag virginia woolf och sylvia plath mfl. det var obehagligt att veta mer än henne när hon skrev det, för när hon skrev det var det ändå helt oskyldigt.

annars är det fascinerande att en dagbok är så välskriven. om jag skulle sitta och läsa min egen så är den säkert mest trist och torr. hennes är full av färgstarka beskrivningar, poetiska bilder, filosofiska utläggningar. jag är så liten och tråkig, så oallmänbildad.

igår kände jag mig hängig. jag velade in i det sista, men bästämde mig slutligen för ett vuxet beslut och åkte inte och red. eftersom jag bestämde mig i sista minuten kunde jag inte ringa och avboka, alltså får jag inte rida igen det, alltså förlorar jag mycket pengar. det är inte lika vuxet.

jag känner mig fortfarande hängig. inte lika ont i halsen som igår i alla fall. jag har mössa, halsduk, vantar på mig inomhus, det är så kallt i skolan.

den 22 januari kom alltså snön.

man kanske borde säga bättre sent än aldrig. jag är i alla fall lättad över att det inte var så illa ute med klimatet än som jag trott. det är fint med det vita. men nu är längtar jag ju efter vår.

den nya lägenheten är så hel och ren. jag känner mig lite avig till att sitta i den vita soffan.

men det släpper nog så fort vi bott in den, dvs skitat ner den.

vi har städat i den gamla och det var riktigt äckligt att verkligen se hur skitigt det var, och smutsen går inte bort.
eventuellt är det mögel på diskbänkskanten.

men den nya. nätterna är ljusa och lena i den. jag är snyggare i speglarna. det var lite jobbigt att den är liten precis när vi flyttade in, vart man skulle få plats med allt. jag tror att det har löst sig ganska bra.

igår morse såg vi en katt på innergården. och en katt i fönstret på nedervåningen. att de tittade på varandra.
det hela blev som en liten historia och det betydde för både henrik och mig. vi är lika så.

dagboksinlägg nr 1454.

det är verkligen galet hur mycket dagbok det finns av mig här.
jag borde verkligen läsa igenom allt.
eller inte, jag skulle tro att jag var 16 eller 17 när det hela började.

just nu känner jag att jag är ganska trött på ramarna till detta mitt liv. men det blir förhoppningsvis bättra av att flytta och därmed få en ny lägenhet att orientera sig i, en ny utsikt att lägga ögonen på osv. då kan jag även ha tid att kasta mig in i skrivandet igen, sedan min diktsamling numera är på väg till förlag. min roman har iaf blivit ett nät med färre hål, jag tycker väl själv att jag har lyckats skapa en början. men självklart är jag nu sugen att kasta mig in i en ny diktsamling. jag antecknar lite när andan faller på, mest på tåg. ska nog fortsätta med det ett tag, låta det bli en stor sjö att skopa ur. det är bra att skriva till och från skolan på tåget, lagom mycket tid får att hitta ideér och sammanhang, låta dem samlas. det bästa är nog att landskapet svishar förbi, jag blir nog inte lika låst i tankarna då.

imorgon postar jag min diktsamling. det kommer att bli en stor dag, jag kommer säkert att vara nervös när jag lägger dem i postlådan, hålla kvar i dem en sekund innan jag släpper.

för övrigt har jag mens. jag vill helst bara ligga framför teven och tycka synd om mig, jag har inte hunnit än.

jag har nog egentligen ägnat största delen av dagen åt att ta bort saker på min hemsida. ett försök i att skala av mig min ungdom. jag har alltid kvar gamla dåliga dikter för att det känns sorgligt att ta bort dem, som om att jag struntar i att de är dåliga och att folk kan läsa och se hur dåliga de är. nu har jag skalat lite. även tagit bort alla fotografier, jag förstår inte varför det var så svårt, gamla bilder från när man var 19 och festade i norrköping. nu är jag vuxen, seriös och redo att bli utgiven.

egentligen skulle jag vilja lägga upp utdrag från min diktsamling på hemsidan, men jag vet inte vilka delar. men det är ju annars någt som jag vill visa upp. det första och enda som jag verkligen har arbetat på ordentligt, en idé från början till slut.

nu ska jag steka tofu.

sedan har jag ettornas texter att läsa till textsamtalet på måndag, helt galet mycket, jag förstår inte hur vi ska hinna prata om allt.

och så stundar vår flytt, rakt över nobelvägen bara. jag hoppas att det inte kommer att regna.

att komma tillbaka till skåne var först skönt, att äntligen få vara ensamma.
men sedan regnet, blåsten, den tjockt grå och ogenomträngliga luften, att ha lamporna tända hela dagen.

om en vecka flyttar vi. det är väldigt mycket att göra innan. och väldigt mycket med flytten, tillexempel att packa, flytta sakerna, sedan packa upp och städa den gamla. detta ska kombineras med skola och skriva och att vara textsamtalsledare för ettorna.
jag kommer att sakna lägenheten. hoppas att det nya blir bra även om den kommer att vara trång.

för övrigt kommer världen att gå under snart. jag får mer och mer belägg för det. frågan är vad man ska göra av sin sista tid för att den ska vara så meningsfull som möjligt. det gäller väl även livet.