ingen som vill köpa två bokhyllor? ikeas billy, de behöver nytt hem och jag några extra slantar för att ha råd att operera ut min allra sista visdomstand.
jag satte ut annons på blocket och fick svar och allt var klart bara det att hon aldrig kom och hämtade dem och nu drömmer jag mardrömmar om det på nätterna, kalla mig känslig, men jag är upprörd.

fortsättning på sommarens lästa böcker:

mattias alkberg – jag var en av er (jag vet de som tycker han är bra. oftast förstår jag inte varför. det är nog bara en halv dikt och en flisa av en annan som jag en minns något av.)

aase berg – forsla fett (jag tycker titeln på hennes första är mer lockande, hos rådjur, dock har jag inte läst den. visst gillar jag det lite, när det är såhär: håll fett / låt fett vänta / håll tid / låt tid gå / låt tid vagga stilla i haren / låt fett bygga stomme i haren / i haren Kosmos / tid är skal. men ganska mycket är det för mig dfhdkf fkjf fslppe dös lflf sksdk. det kan vara för att det blir så mycket, för mig mycket, med det rent språkliga.)

per olov enquist – boken om blanche och marie (länge undrade jag när gestaltandet skulle ta sin början. det kom på slutet. länge skruvade jag lite på mig och ville få komma in i berättelsen och i blanche, få läsa frågeböckerna så som de skulle vara skrivna. på slutet kände jag ändå att jag var nöjd med formen, att både historia och form lämnar ett avtryck.)

eva ström – revbensstäderna (det är så svårt med titlar, men man känner när man gillar dem, denna titel faller mig i smaken. och de första dikterna, framförallt den andra, allt vad i viljen-fibrerna, fick mig att läsa hela samlingen sakta, och gå tillbaka och läsa om vissa dikter. en bild får mig att smälta.)

émile zola – thérèse raquin (man borde ju ha läst den för länge sen. jag trodde kanske att den skulle vara tråkig. det var den inte. den var högtravande ack i språket men spänning var det inte ont om. jag visste inte heller om att den skulle förhålla sig så mycket kring brott och straff, som tematik.)

i fredags pallade jag inte längre utan gick till tandläkaren på en akuttid (modiga jag, det var fredagen det trettonde). jag drömde på natten innan att det skulle vara gratis att gå dit för att ”ärendet var inte avslutat”. lyckliga jag när det var så i verkligheten! helt gratis tog de hand om mig: spolade såret och skrev ut pencillin.

resten av veckan åt jag åtta värktabletter om dagen. vi har varit på henriks land. det är översvämning där så vi fick gå i stövlar genom trädgården när vi skulle bada i sjön. vattnet var grumligt av jord. på söndagmorgonen låg det en stor död gädda på bryggan, det var uppäten så när som på huvudet och ryggraden (precis så som fisk blir uppäten i tecknad film).

i dag har jag varit tillbaka hos tandläkaren och fått stygnen borttagna. nuförtiden har tandläkaren patientens journal hela tiden framme på en datorskärm. när man är själv i rummet går det inte bara att låta bli att läsa, den är så lagom placerad på läsavstånd. så fick jag veta att jag var sydd i munnen med sex stygn. och att det heter sutur (eller har jag redan glömt vad det heter?). men annars har de ett sånt eget språk tandläkarna, helt obegripligt, inte bara namnen på tänderna, utan allt. borde man bli tandläkare för att få tillgång till deras språk? en ny värld, nya möjligheter, nya namn på nya företeelser. man känner sig lite utestängd när man läser sin journal och vet att det handlar om min mun men inte förstår jag vad de gjort med den eller tycker om den.

en annan sak jag tänkt på. både i fredags och idag har jag varit hos andra tandläkare än han som tog bort tanden, idag var det för att han har semester nu. men båda gångerna har han ändå dykt upp och tittat mig i munnen och klämt på käken. han är inte så gammal och kanske är jag hans första visdomstand? jag känner mig iaf väldigt speciell och viktig. och jag skulle vilja säga till honom att jag tycker att han gjort ett bra jobb, hur säger man det utan att det låter dumt? jag springer ju där hela tiden känns det som och har ont och de sköljer, han kanske tror att jag tycker han gjorde ett dåligt jobb. jag måste säga något till honom. (hon som tog bort stygnen idag sa att han sytt mig så fint och ordentligt, att han säkert har femma i syslöjd.)

fjärde dagen med konstant smärta och kliande av de vita stygnen. att slicka sina sår får en bokstavlig betydelse. jag får inte göra det men det är så svårt att låta bli. munnen smakar varmt av var och titt som tätt råkar jag bita i en vit trådända från något stygn.

jag saknar malmölivet och malmörutinen. alla timmarna på simris lutad över papprena och bara skriva, bara behöva tänka på att skriva. att få leva så.

igår:
klockan 07.50 kom jag till tandläkaren. mamma satt i väntrummet som stöd. jag kan inte beskriva min nervositet.
jag fick tre sprutor och sedan började de plasta in sig själva och omgivningen. jag blev också inplastad, jag låg under ett grönt operationsskynke där min mun stack fram genom ett hål. när jag tittade såg jag bara starka lampor på andra sidan det gröna skynket.
jag försökte tänka på mormor som har amputerat två ben. på förlossningar. på delfiner i indien.
först skars tandköttet upp.
sedan började borrandet, raspandet, bändandet.
jag vet inte riktigt vad som hände. det luktade illa om borren och den skrek i huvudet.
tandläkaren hade sagt att lite käkben skulle tas bort. kronan skulle tas bort och rötterna delas. jag tror i fyra delar.
det fanns ingen ände på den en och en halv timma som jag skulle vara där.
tandläkaren lutade sig mot mig och det var tryggt att känna tyngd på bröstet. mina svettiga händer kramade varandra.
då och då petade han mig på hakan och sa att jag fick vila.
när jag började tro att borrandet, raspandet och bändandet aldrig skulle ta slut sa tandläkaren att nu syr vi ihop. det gjorde han ordentligt, jag borde räknat dem.

efteråt när jag kom ut till mamma hade det gått en timma och fyrtio minuter. hon lämnade av mig hos henrik och han tog hand om mig hela dagen. det tog flera timmar innan det slutade blöda, men hela dagen och kvällen kom ibland en varm smak över tungan. jag låg däckad på en madrass på golvet.
nu kan jag inte gapa ordentligt. jag är svullen på utsidan av käken. det kliar i stygnen.

på måndag ska jag gå tillbaka och ta bort stygnen och den sextonde augusti ska min allra sista visdomstand tas bort, samma process. sedan är jag fri för alltid, inga mer infektioner och akuttider, jag behöver inte oroa mig i indien.

har jag efter två veckors jobbande vant mig vid att gå upp halv sju på morgonen? tycker jag faktiskt att det är ganska skönt, på något sjukt och onormalt sätt? kanske det: morgonluften. människor med hundar som försvinner in i eller ur parken. känslan av att jag gör någonting viktigt när jag går till mitt jobb, jag behövs här och faktiskt är jag så vuxen att jag nu lärt mig att fakturera, det kan inte ens min chef.

jag har redan ätit sex stycken alvedon idag och det maler i magen och ryggslutet av mensvärk. ja det får väl bli att klaga lite då. och jag har varit väldigt kissnödig nu i kanske en och en halv timma, men det är bara jag på kontoret så jag kan inte svika min plats utifall att någon skulle komma in.

detta kommer inte bli skrivandet sommar. iaf inte efter hur det ser ut nu. jag ska jobba åtta veckor och så vill man vara lite ”ledig”. men min diktsamling ska göras klar och skickas ut innan andre september då det blir avfärd mot indien. (och vad mycket det är att fixa, och varför tar vi aldrig tag i det?)

däremot ska detta bli läsandets sommar. på sommaren ska man ta igen den läsning man inte hunnit under året som gått sedan den förra sommaren. jag inledde sommarens läsande den 10 juni och såhär långt har jag hunnit:

ninni holmqvist – kostym (jag ville läsa om den)

ninni holmqvist – biroller (jag ville läsa om den, och så hade ninni precis skickat den till mig, hon har ju varit min handledare under året och det är jag lite stolt över)

susanna alakoski – svinalängorna (jag älskade inledningen med kattfödandet)

kjell johansson – rummet under golvet (jon tyckte det var en bok för mig, de första åttio sidorna hatade jag den, men sen kom jag in i den efterhand, den hade sina glimtar, ämnet delvis, men mest försökte jag lära mig något till min roman)

jonas gardell – frestelsernas berg (henrik tyckte jag skulle läsa den för min roman, det var varken det bästa eller sämsta jag läst, några detaljer så som mamman med alla kartonger fascinerar)

torgny lindgren – ormens väg på hälleberget (å, torgny är som ingen annan)

göran tunström – juloratoriet (mamma har tjatat i så många år, det kan vara svårt att läsa något som hyllats mycket oavsett om det är av kritiker eller ens mamma, och framförallt när mamma frågade mig ungefär en gång i timmen medan jag läste vad jag tyckte om den, men jag tyckte faktiskt att den var fantastisk)

sylvia plath – glaskupan (det var dags att läsa om den tänkte jag, för att se vad jag skulle tycka om den nu, läste hennes dagböcker i vintras och det var gripande, mer än glaskupan faktiskt)

sara hallström – rötter smälter (jag var nyfiken, jag tyckte bättre om den här än hennes förra)

kerstin ekman – knivkastarens kvinna (kerstin är min ständiga favorit, men jag föredrar hennes prosa)

torgny lindgren – skrämmer dig minuten (inte alls som andra torgny jag läst, det beror nog mycket på miljön, men den här är tragisk och absurd och rolig i ungefär samma anda, ungefär för det skiljer men ändå väldigt bra)

jag har en känsla av att jag nu glömt en eller två böcker. jag skulle vilja hem och titta på bokhyllan, jag försöker att visualisera den nu men det hjälper inte. i alla fall, to be continued…