jag har inte rökt på över två månader, inte ett enda bloss. och det jag är mest nöjd med är att jag inte ens tänker på hur nöjd jag är. det är såhär det är att vara rökfri, man bara inte tänker på det.

nästa gång jag skriver här är jag i indien.
det är så overkligt.
allt jag har köpt. vi handlade för 900 på apoteket.
allt som är ordnat, planerat, och allt som vi inte vet hur vi ska förbereda oss inför.
jag kommer hem dan före dan före dan före dopparedan.
jag har nog fortfarande inte förstått.

det är inte helt samma känsla av att ha en blykula i käkbenet.

men de vita stygnen.
jag ser ut som baksidan på ett korsstygnsbroderi.
eller en ryamatta (fast jag vet inte riktigt vad det är).

i torsdags opererade jag ut min allra sista visdomstand. nu är alla borta, vilket innebär att jag uppnått den största visdomen om smärta.
det var såhär den här gången:
först fick jag hjärtklappning av den första bedövningssprutan, hjärtat skenade och det var otroligt obehagligt, det är tydligen lite adrenalin i sprutan och att det var kanske därför.
på grund av hur rötterna på den här tanden såg ut skulle den dras ut istället för att delas och bara plockas ut som den förra, men även på den här skulle käkben tas bort innan. att dra ut tanden gjorde ont, tandläkaren bände och böjde i en evighet, i realtid säkert tjugo minuter.
under torsdagen låg jag hemma och hade väldigt ont trots alla alvedon jag proppade i mig. framåt natten när jag legat sömnlös och gråtit ett tag åkte henrik med mig till akuten och jag fick starka värktabletter. de hjälpte inte ordentligt men jag sov några minuter åt gången i alla fall, vaknade med blod som rann nerför kinderna.
på fredagen åkte jag tillbaka till tandläkaren, som konstaterade att jag har otur, sedan skrev han ut penicillin och värktabletter som han berättade var beroendeframkallande. sedan dess har jag levt på dessa tabletter, även om smärtan inte är lika fruktansvärd nu. nu sover jag och bara vaknar på natten och tar nya tabletter och sedan sover vidare. svullnaden har börjat lägga sig, men jag kan ännu inte gapa, vilket innebär svårigheter att både prata och äta. vad trött jag är på den här skiten. jag har förlorat två dagslöner för att jag inte kunnat jobba. igår kom jag tillbaka till jobbet men det är lite småkämpigt, jag är trött, svettas, är yr och jobbet innebär en hel del pratande med hyresgäster och det går inte direkt smärtfritt.
jag har nu mindre än två veckor kvar i sverige och det är så mycket att fixa. och bara det att jag vill få njuta lite av den svenska sommaren innan jag åker: en heldags klättring, läsa någon bok till på en filt i trädgården. inte oja mig över denna värk.
och henrik som varit en sådan ängel. handlar youghurt till mig, pysslar om mig och fixar med alla hushållssysslor, lagar saker jag kan äta. när han var uppe med mig flera timmar på torsdagsnatten trots att han skulle jobba dagen efter klagade han inte det minsta lilla.

fortsättningen på sommarens lästa böcker:

yasunari kawabata – snöns rike (nobelpristagare 1968. det mest trista jag läst på länge.)

birgitta trotzig – dykungens dotter (bitvis störde jag mig, bitvis älskade jag. språket där jag inte alltid visste vad det betydde. jag var tvungen att skriva upp en passage i min anteckningsbok, det är ett bra betyg. det jag skrev var: flickan räknade upp sin värld – modern, värdinnan, koppen, katten. för varje tilltal hon formade – ett enstavigt eller tvåstavigt ljud som var ett anrop – väntade hon ett ögonblick, sedan sprack hennes ansikte upp i ett jättelikt leende. hon ropade på världen och den svarade henne, allting omkring henne var levande och svarade. modern satt bredvid henne och såg med yttersta förundran på sitt barn. det var en annan värld som visade sig, strålande och ropande och levande. i den knackade en sparv på rutan och blev tilltalad – fågel!)

kerstin ekman – händelser vid vatten (när jag sa till mamma att jag skulle läsa den fnös hon och sa att det ju är en deckare, jag kontrade med att den faktiskt vann augustpriset 1993. förr i tiden skrev kerstin deckare och detta var den första av hennes förr-i-tiden-böcker jag läste. jag tyckte att det var deckare på tre-fyra ställen och då störde jag mig, resten var den vad jag kallar kerstin och det var bra! som vargskinnet. kerstin är fantastisk, men det är bra att hon inte la till deckaringrediensen till vargskinnet.)

det är min enda lediga dag på fjorton dagar. solen skiner och nu sitter jag vid datorn och neil young sjunger för mig, vi har dragit ner rullgardinen. hela dagen är för diktsamlingen.

det är svårt. jag har något som är mitt, som är den och det jag är, det handlar väl om personlighet och vad som är jag i det jag skriver. det finns bra sidor och dåliga sidor. jag ska särskilja dem. de dåliga ska jag lägga åt sidan och de bra ska jag lyfta fram och skrapa och skrapa på för att de ska svälla ut till sin fulla storlek. det är inte lätt.

det står helt stilla på jobbet. ett enstaka telefonsamtal, någon gång i timman ringer det. även luften står stilla, om ingen av oss går och slår på ac:n. det är ett sånt slöseri att sitta här. mer pengar på kontot, men jag stirrar bort ögonen på dataskärmen i onödan. det borde vara min diktsamling jag stirrar på. och jag kan inte sjunka till att sitta och smygskriva på jobbtid. det kan jag inte.

för två dagar sedan blev jag lite vän med en indisk kille som jag visade en lägenhet för. han gav mig tips inför resan och skrev en lapp med platser vi borde besöka. då kändes mitt jobb som det bästa.

henrik är i norge och klättrar fyrahundrametersväggar. jag har så mycket jag vill prata med honom om, små funderingar kring resan och annat. det är konstigt när man är så van. och så får jag nöja mig med sms där jag frågar om han lever och han svarar att det gör han.

nu ska jag alldeles snart börja räkna dagarna på fingrar och tår.

i onsdags var vi och fick första omgången sprutor, tre fick jag i armen som genast blev tung och omöjlig att använda resten av dagen. deras plåster hade förvånansvärt bra klister och satt fast i ett och ett halvt dygn tills jag drog bort dem och kikade på blodprickarna som stelnat på insidan.
jag har fyra sprutor kvar att ta.
två omgångar med något man ska dricka som jag tror är mot kolera.
och vi ska köpa malariatabletter.
all vaccination kommer kosta mig drygt 2600 och kanske mer. jag behöver iaf inte vaccineras mot tuberkulos som vi först trodde, när vi skulle boka tid på sjukhuset sa de att vi slapp. vilken glädje.

det är så mycket att räkna på. dagar. saker att göra. kostnader. inköp. kom-i-håg. böcker att läsa innan vi åker. förlag att skicka diktsamlingen till.

igår skaffade jag försäkring. i tisdags var jag och henrik på bio och såg simpsonsfilmen, den var mycket bättre än vad jag trodde den skulle vara, och så är popcornen så goda på filmstaden. vi måste ringa och säga att vi vill ha vegetarisk mat på flyget. jag måste klippa mig för mina torra toppar går av som torra grässtrån och de är bara att dra bort, då är sommaren slut. i fredags köpte vi en digitalkamera, det dyraste vi köpt tillsammans, om man bortser från flygbiljetter, minneskortet rymmer femhundra bilder har jag för mig och för att lära oss har vi tagit bilder på när jag räcker ut tungan i smyg mot henrik. nu ser jag att det regnar ute. jag och stina plockade svamp med pappa i lördags. i söndags var jag henrik och andreas ute och klättrade och jag invigde mina nya klätterskor. nu i helgen ska jag vara hos mamma hela helgen för henrik ska jobba. jag pappa och stina ska ut och plocka svamp och jag ska sträckläsa femhundra sidor.