vi tog en andra yoga-lektion i rishikesh. egentligen hade vi nog kunnat fortsatta med det varje dag. jag tyckte fortfarande att var instruktor hela tiden sa ”feel thy fat” och efterat nar jag och henrik summerade den gangna lektionen berattade henrik att det instruktoren sa var ”feel the effect”. sa kan det ga.

jag har haft sa daligt samvete over att jag inte skriver nagot litterart har. och inte heller mycket av det i min anteckningsbok.

nagot av de fascinerande saker indien har maste jag ju dela med mig av. tex:
i rishikesh nere vid ganges satt en blind man vid vagkanten. han hade en vag framfor sig. modell vanlig svenk ikea. man kunde betala en slant for att fa vaga sig.

i rishikesh insag jag att det basta ar att tvatta sin tvatt sjalv i duschen (det ar bara i duschen det finns varmvatten, om det finns) med lite tval. dar tvattade jag min hyresbostadershandduk sa nu luktar den gott i alla fall. jag har den med mig for att inte glomma mitt ursprung (eller hur bra lon jag fick den har sommaren!).

i indien blir jag av alla kallad madam. eller ma’am.

natten mellan lordag och sondag blev jag sjuk igen. vaknade med ett igensvullet, omt och totalrott oga. efter nagra timmar var aven det andra ogat daligt. det gjorde sa ont! jag skoljer ofta med vatten enligt ordination fran sjukvardsupplysningen via mamma. henrik och jag foljde trots allt vara planer och lamnade det fantastiska rishikesh och tag lokalbussen en timma till haridwar. dar var vi pa en religios tillstallning vid ganges, det var ganska fantastiskt med eldar, sanger och formodligen flera tusen manniskor. trots att jag madde daligt och hade ont var det en stor upplevelse. pa kvallen at vi lite kvallsmat pa vart ganska fina hotells mindre fina restaurang. pa natten blev jag dalig i magen igen. det var valdigt nervost med den 16 timmars bussresa vi gjorde for att komma till pushkar dar vi ar nu. i indien ar jag ett nat som alla sjukdomar fastnar i.

henrik har ocksa fatt ogoninfektionen. pa mig har det blivit battre, bara ett halv oga ar rott men det ar lite svart att se. henrik ar ganska dalig och i natt fick han hog feber. vi har ingen termometer men min fingerkansla sager mig att han hade 39-40 grader. jag vagade inte sova for jag var sa orolig for honom, ville hela tiden halla en hand pa honom for att kanna att han andades. nar jag sjalv eller nagon blir sjuk tanker jag alltid sa mycket pa doden.

jag oroar mig sa mycket i indien. det finns sa mycket att oroa sig for. jag vet inte nar jag madde daligt sa ofta som jag gor har.

man far inte langta hem, men jag gor det.

nu bor vi pa hotell white house. det ar vart forsta hotell som ar frasht. vaggarns ar vita och inte tackta av smuts och fuktflackar. vi fick faktiskt handdukar nar vi checkade in. och det finns lakan, rena! en liten rulle toapapper fick vi ocksa, aven om den tog slut pa nagra timmar pga min halvdassiga mage. annars koper man alltid sitt eget toapapper, det ar dyrt, 35 rupee.

jag saknar verkligen maten i rishikesh. den var sa fantastiskt god och pa vart hotell kunde man ata vad som helst utan att behova oroa sig for att bli sjuk. pa vart nuvarande hotell (vi har inte kommit sa mycket langre eftersom henrik ar sjuk) ar maten riktigt dalig. pulversoppa, tank sa. och det tar en timme att fa rostat brod. dyrt ar det ocksa.

jag saknar grovt brod och fullkornspasta. att alltid ata frukt. det jag ater har skulle jag fa daligt samvete av om jag at hemma. vitt brod, vitt ris och mangder av coca cola (kolsyran ar sa skon i min oroliga mage). det ar kanske inte konstigt att min mage mar daligt.

jag vet att det har har varit en fantastisk resa. jag vet att det kommer fortsatta att vara en fantastiskt resa.
men jag langtar hem till sverige, till ringarum och malmo. till mamma! jag vill skriva och agna mina dagar och min kraft at det. jag vill ha koncentration till att orka lasa. jag langtar efter vardag tillsammans med henrik i malmo. att fa ga ivag och skriva pa simris om formiddagen. att aka och rida pa tisdagarna. att ta en ol pa lordagarna. att henrik ska baka brod. att vi gar och hyr en film. att man ar frisk och glad.

en sak som ar sa svart for mig att sta ut med ar hur fortstort allting ar har i indien. det skulle kunna vara sa fantastiskt vackert. men de forstor naturen. avgaser, skrap overallt, allt ar en soptipp. man forsoker att dolja det i starka farger, men det tacks av damm eller flagnar.

det ar sant som de sager. jag visste bara inte att det skulle vara sa sant. att man hatar och alskar.

nar vi blivit friska ska vi se pushkar. sedan aker vi till jaipur. sedan agra. sedan varanasi. darefter gor vi var stora resa, vi har bestamt oss for att i ett svep ta oss till sydligaste indien. vi hoppas pa att kunna ta oss direkt till trivandrum i sodra kerala.

efter att jag skrev forra inlagget insag jag att jag har ju inte skrivit nagot om rishikesh! hur gick det till!? kanske for att jag antecknar saker i min anteckningsbok (forsoker med nagra sidor varje dag, mest blir det sma trista anteckningar jag inte vet om det kan bli nagot av, det kanns som en liten dagbok over saker man kan se i indien, inte alls vad jag kallar sarskilt litterart och valdigt langt ifran min vision for nasta diktsamling) och sedan kommer det inte langre. varje plats vi ser ar som en helt annan varld. varje stad kan ha manga olika varldar. det ar sa mycket fascinerande, saker sa fjarran fran vad man ser i sverige. men jag verkar inte fora det vidare hit alls.

rishikesh kanske ar vart favoritstalle hittills.

vi bor pa en lummig bergssluttning ner mot ganges. ganges ar grumlig av sand, det ar valdigt stromt och vattnet verkar dra med sig sanden. det ar helt fantastiskt att bara sitta nere vid floden och se alla indier bada i den. kvinnorna tar pa sig stora fargglada klanningar som ser ut som underkjolar man faster over brosten. de har alltid bara en farg pa sig, bade vad galler vid bad och annars. sedan gar de ut i vattnet och dar borjar de skutta, de hoppar upp och ner. som avslutning kanske de tar sig en slurk. det gar ocksa att kopa plastforpackningar av olika storlekar, alla i en ljusbla farg, som man kan fylla med vatten och ta med. vi har annu inte badat ordentligt i ganges, vi har vadat halvvags upp over laret. jag vet inte om det ar sant men vi sag en skylt dar det stod att det var 300 meter djupt pa ett stalle och darfor skulle man inte bada dar. men vi har varit och badat i ett vattenfall. det var tre kilometer dit och vi bara gick utan att egentligen veta var det lag, henrik raknade steg. mirakulost nog hittade vi dit och det var en tropisk regnskog dar, aterigen en ny varld alltsa. pa vagen hem hakade en hund pa oss. vi dopte den till masala och den foljde oss troget i sakert tva kilometer. den skyddade oss mot apor och bilar och vi gjorde allt vad vi kunde for att bli av med den men den sprang snallt med oss.

en annan sak jag maste saga nagot om ar maten. det ar alltid sa fantastisk mat! och alla som tjatar om hur ensidig vegetarisk mat ar borde aka hit. matsedlar verkar ofta vara indelade i veg och non veg, veg finns det alltid mer av. har i rishikesh verkar man over huvud taget inte servera kott alls. bara en massa fantastisk vegetarisk mat! jag ar lite radd for att bli sjuk, men bara jag har atit pa ett stalle nagra ganger och forstatt att det ar sakert vagar jag chansa lite. som idag pa vart hotell at jag en fantastisk fruktsallad for jag var inte sugen pa varm mat i den hetta vi haft. det kan ocksa namnas att man inte serverar alkohol, folk roker pa istallet.

att fotografera har gor ingenting rattvist. man kan lika garna ta upp ljud. eller samla pa dofter. alla sinnen ar upptagna.

alla mina klader luktar vinager.

henrik sager att det beror pa att morgonens yoga-lektion oppnat mina chackran sa att gifterna fran alla chips jag atit rinner ut.

men arligt talat sa luktar verkligen alla klader for javligt. och eftersomm luftfuktigheten ar sa hog kanns de standigt fuktiga, nar man svettats ner en t-shirt blir den aldrig riktigt torr igen.

och det var faktiskt sant det dar med yoha-lektionen. henrik och jag hade var allra forsta imorse. det var bara jag och henrik och var indiske instruktor. vi bojde och bande vara kroppar och det var riktigt svettigt ibland. men det ar lite svart med spraket, alla indier bryter pa ett satt som jag trodde att jag fatt traning pa efter att ha jobbat pa studentbo och mott alla dessa indiska utbytesstudenter, men nej. jag tyckte tex hela tiden att var instruktor sa at oss att ”tank pa ditt fett”. yogan handlade mycket om andning och avslappning ocksa, och ibland sjong var instrukor en truddelutt och jag hummade med lite, efterat sa henrik att han ocksa ryckts med och hummat lite han med. vi tanker nog ta en lektion till imorgon, vara oviga kroppar behover nog det.

tillbaks till det dar med klader. alla rad jag fick infor resan, fran bocker, internet och livs levande manniskor, sa alla att jag skulle kopa indiska klader har. jag har kopt en skon och fint randig kjol och tva sjalar till min redan stora samling indiska sjalar hemma. men att handla klader har tycker jag inte ar nagot man vill! svettigt och allt for omstandigt. och att man ska kla sig som en indisk kvinna kanns valdigt overdrivet, da skulle de sakert glo mer! nej jag kanner att jag har det bra i mina t-shirtar och byxor jag tog med hemifran, jag ar glad att jag tog med mer an ett ombyte. (fast allt man kan tankas vilja kopa finns har, men att orka.)

snart ar det dags att lamna rishikesh aven om bade jag och henrik verkligen gillar det! det har magi. da styr vi vaster ut mot pushkar.

nu har vi antligen lyckats lagga upp bilder!
ga in pa henriks dagbok sa finns de dar!
www.resdagboken.se och sok pa paul potta

vi tog nattbussen till chandigarh, och jag sov riktigt bra. det var konstigt att vakna da och da for att kanna hur temperaturen stigit och med den luftfuktigheten. i chandigarh blev vi avslappta vid sex pa morgonen och henrik och jag gav oss ivag for att leta reda pa vart vi kunde kopa biljetter till bussen till rishikesh. det visade sig att det inte gick nagra bussar som vi blivit lovade. istallet fick vi hoppa pa en ”vanlig” lokalbuss till haridwar for att dar byta till en annan lokalbuss. det blev var forsta upplevelse av lokalbussar och det var ett helt okej satt att resa. lite trangre, och vi vagade inte att ata mycket for att inte riskera att behova ga pa toa, an litar vi inte riktigt pa vara magar. jag tankte att bussen skulle stanna ofta, men indierna verkar hoppa pa och av bussen i farten! ungefar lika galet som trafiken i ovrigt. det ar konstigt att man inte investerar i att bredda vagar och gora de lite mindre skumpiga, det ar ju sjukt mycket trafik och sa manga som ska samsas pa de sma vagarna, alla fotgangare, cyklister, motorcyklister, hastar med vagn, kor. man forstar att det ar valdigt manga som bor i indien nar man sitter pa en buss och tittar ut och det hela tiden ar lika mycket aktivitet utanfor.

efter 24 timmar pa resande fot kom vi fram till rishikesh. vart hotell ligger lummigt och fint lite utanfor staden. har finns vackra blommor, stora fjarilar och apor i tradgarden utanfor var dorr. vi betalar 200 rupee per natt. ungefar 17 kr per person. vi bor pa bottenplan och det ar nog billigast dar, med hojden tillkommer utsikten ner mot ganges. eftersom vi bor pa bottenplan kan det komma in lite smakryp under dorrspringan. som tex var egen lilla husgroda! henrik ar lite radd for den sa jag jagade ut den.

nu ar jag antligen bra! (kanske inte som i sverige, men sa ar det nog att vara i indien.)

jag maste skriva en liten hyllning till de indiska ”apoteken”. jag har under min korta tid i indien uppsokt dem ofta for alla mina kramper.

i mandags uppsokte jag ett och sa att jag var dalig i magen. de gav mig en karta orangea tabletter. jag smsade mamma och berattade vad de inneholl och hon kollade med apoteket i sverige. det var penicillin och aven nagot mot amobadysenteri, bra sa apoteket. pa forpackningen stod ”colour sunset yellow”. sa att man sakert kan veta att ingen bytt ut tabletterna antar jag. nu har jag atit upp alla dessa orangea tabletter och behover inte langre springa ifran en restaurang tva ganger under en maltid for att ga pa toa.

med halet dar jag forut hade en visdomstand, min sista, gick jag ocksa till apoteket for det var svullet och omt. det ar fortfarande inte helt okej men jag skoljer morgon och kvall med en vatska, dar det pa forpackningen star ”colour brilliant blue”.

och har i manali da. sedan jag blev bra har vi tagit en dag for att ga upp langs en bergsida och titta pa vattenfall och utsikt och alla miljoner av odlor.

tva dagar har vi agnat at klattring. eftersom vi inte har med oss nagra grejer forutom vara skor har vi varit tvugna att ta en klatterkurs. det har varit jag och henrik och var guide. en schweizare som rokte hash medan jag och henrik klattrade, haha. han var valdigt trevlig aven om jag inte alltid forstod vad han sa for han brot mycket pa franska. det har iaf varit fantastisk klattring. valdigt annorlunda mot den i sverige, allafall vid agelsjon. jag har inte vagat mesat har utan kort pa av bara den, och klarat saker jag aldrig skulle klarat hemma. har klarat flera 5c och varit nara pa att klara nagra 6a. jag har fatt en javla traningsvark! harligt!

idag har jag och henrik varit ute och promenerat. 4,5 timma och jag ojade mig lite over omma fotter, varme och uppforsbackarna som man inte kan komma ifran nar man ar uppe i bergen. henrik tror att vi kom upp 3000 meters hojd ungefar. byn dar vi bor ligger pa 2000 meter. vi ar har mitt i appelsasongen sa man moter hela tiden appelplockare. aven kvinnor som ar ute och betar sin ko.

en annan sak jag maste skriva om ar stromavbrotten. det ar stromavbrott en eller ett par ganger varje dag. i delhi nar det hande sa hade alla generatorer de slog pa. det brummade fran hotell, restauranger och aven de sma affarerna langs vagen. (daremot fungerade inte var ac nar det var stromavbrott.) har i manali anvander de sig inte av generatorer, har blir det helt enkelt backmorkt. man tander ljus. det ar valdigt charmigt, men kan vara lite bokigt om man har glomt att ta med sig sin ficklampa nar man tex vill hitta hem.

elen fascinerar mig har. jag har bestamt att for varje stad jag besoker ta ett foto pa nagot el-relaterat. de kan fa elledningar att se ut som vaxter som slingrar sig fram.

vi vill lagga upp bilder pa henriks resedagbok (som man hittar om man gar in pa resedagboken.se och soker pa paul potta) men det har strulat varje gang. hoppas det kommer snart.

imorgon lamnar vi manali for chandigarh och sedan risikesh.

vi lamnade inte delhi i torsdags som planerat. natten mellan onsdag och torsdag blev jag sjuk. feber, diarre och kraktes. hela torsdagen lag jag bara. det drojde lange innan jag ens klarade av att dricka nagot. (och stackars henrik som bara fick sitta inne pa rummet och glo och ta hand om ynkande mig, han ar fantastisk.) framat torsdagskvallen kunde jag ata nagra chips som vi inhandlat till resan. chips ar efter det det enda jag kunnat ata, bara nagra at gangen dock, allt annat rinner rakt igenom.

men vi kom ivag fran delhi i fredags. det var nervost, ingen toa pa bussen och resan skulle ta sexton timmar. jag klarade det genom att bara ata nagra chips under resans gang, vagade inte heller dricka sa mycket. resan tog mer an sexton timmar, snarare tjugo. det gick riktigt sakta ibland, vagarna ar smala (som gamla landsvagen mellan ringarum och gusum, ni vet mamma och pappa och stina. sa ar det i basta fall) och ibland ar det mer av en stig. pa denna ska bussen kora om kor, manniskor som gar och cyklar och en valdig massa lastbilar. lastbilarna ar ofta malade i glada farger som ar tackta av ett tjockt lager damm, och modellen ser ut som nagot taget fran en film om andra varldskriget. vagen slingrade sig mellan forfallna byar. det mesta ar forfallet har. vi funderar pa nar hus ar byggda, man har ingen aning om ifall de ar gamla eller nya, bara att de ar riktigt slitna men det mesta i indien ar riktigt slitet av det vi hittills sett. mycket ar bara skjul av sten och plat. resan mellan delhi och manali gick uppat. vagen slingrade pa slutet sig langs bergssidor, riktigt nervost. chaufforernas viktigaste hjalpmedel ar tutan. med den berattar man att man vill kora om sa att andra lamnar plats. aven innan en kurva da sikten ar dalig tutar man for att beratta att har kommer jag!

manali, eller egentligen bor vi i vashisht som ar en liten by utanfor, ligger nastan 2000 meter over havet och runt oss finns bergstoppar pa upp till 6000 meter. det ar varmt i solen men inte mer an svensk sommar, vilket ar skont. i natt var det riktigt kallt och vi svepte filtar tatt om oss i sangen. vi bor charmigt. har har vi fonster, i delhi hade vi bara en liten glugg. har finns ocksa rejalt varmt vatten, i delhi blev det bara lite ljummet och det var liksom inget sprutt pa det. har har vi varmt vatten i en kran och kallt i en annan. vi blandar det i ett litermatt och haller over oss nar vi duschar (ja vi har ju bara duschat en gang hittills). toadorren gar inte att stanga ordentligt sa vi lar kanna varandra pa ett annat plan nu, henrik och jag, haha. det kanns rent har, i delhi kandes allt smutsigt och jag holl pa att fa panik over det, vad gick att ata och vad gick inte att ata, standigt tvatta handerna med alcogel. har ar det lugnt och natur och jag tror inte vi far se nagon kackerlacka pa vart sota lilla hotell (det ar sa lagt till tak att ingen av oss kan sta helt rak i badrummet, det ar lite som en fjallstuga). har ar det luft som gar att andas ocksa, i delhi bestod luften av lukter (bajs, smuts, kryddor, avgaser) och stundvis var det jobbigt, framforallt sedan jag blev sjuk, bara att lamna hotellrummet gav mig kvaljningar. det enda luften ar full av har ar rok, varenda en i denna by roker namligen pa konstant. igarkvall satt vi pa ett mysigt stalle som heter world peace cafe (det ar sa harligt klyshigt!) men vi fick ga darifran for jag klarade inte av all rok fran alla som rokte pa, jag far astma. dessutom undrar jag vad som hander vid passiv rokning av marijuana? man far kanske passa sig nar man bestaller mat har ocksa, for iaf sa saljer de bang lassi som ar en indisk dryck, bara att det ar knark i ocksa.

for att aterga till min halsa. jag har nu inte fatt behalla nagen mat pa fyra dygn. jag har inte feber langre men ar matt och vi kan inte gora nagot for helt plotsligt kan jag behova ga pa toa pa direkten. henriks mage har ocksa borjat trassla sig lite, sa han ar okej med att vi tar det lugnt. jag kanner mig trist som sinkar oss i vart resande. jag har haft rejalt med krampor. forst fick jag munsar pa vagen hit, vi gick till apoteket forsta dagen och skaffade salva (jag blev aven erbjuden penicillin) och nu ar det nastan borta. andra dagen fick jag mens med tillhorande mensvark och det var pilligt med tamponger, man vill verkligen vara ren om handerna nar man pysslar med det. (men en spannande sak med min mens, nar jag blev sjuk upphorde den helt och var helt borta i ett dygn och nar min feber slappte kom den tillbaka igen. manniskokroppen ar spannande.) min piercing sedan, ja kan det vara fem ar kanske? blev infekterad i delhi. det trodde man inte, det var val jag som pillat pa den med smutsiga hander. jag har tvattat den med massa klorhexidin sa nu kanns den bra. daremot ska jag till apoteket imorgon for att kopa nogot att skolja min mun med. halet efter min sista visdomstand ar inte okej. jag ar svullen och rod och det spanner och kanns otevligt. jag funderar ocksa pa att skaffa penicillin till min mage. jag vill bli frisk sa att vi kan ge oss ut och vandra, klattra och njuta av naturen och var resa.

ja da har man varit i indien nagra dagar.

jag fick en liten chock nar vi klev av planet mitt i natten och hettan slog emot, en ny chock nar jag sag var gata som ar en liten smal gang med ett myller av manniskor, just nar vi kom lag manniskor ute och sov. nar vi skulle sova fortstod jag varfor man borde haft med reselakan, det fanns namligen inte lakan. fortsta natten sov jag pa en handduk. sedan kopte jag en sari som jag nu anvander som bade underlakan och tacke.

det ar det som blir intrycket av delhi. hetta och det standiga myllret. manniskor, rickshaw’s, hundar, cyklar, lukter, kor.

men jag tycker mer och mer om det for varje dag. vi lar oss hur man gor for att undkomma de manniskor som ar pastridigast. for sa ar det, trodde inte vi skulle vara sa exotiska for dem. de flesta glor, endel foljer efter en pa gatan, nagra fotografierar oss (mig).

mycket tid tillbringas ocksa pa rummet, vi har luftkonditionering. vi sover kanske tio timmar varje natt, utmattade av hettan och alla intryck.

imorgon lamnar vi i alla fall delhi for att aka norrut till manali.