jag skriver dagens datum pa hornen i mitt anteckningsblock. nagot att fasta allt pa. varje dag sager jag ”idag ar det mandag”, om det ar mandag, annars sager jag tisdag eller onsdag… det finns inget som skiljer dagarna at har, forutom natten som kommer emellan dem. jag vet nar det ar sondag for det ar da jag ber hotellagaren om en hink med hett vatten, som jag sedan tvattar haret med. nagon rutin behover man.

vi ar i varkala nu. ytterligare en strand och en annu langre strandpromenad. har regnar det varje dag sa vi har bara hunnit ligga pa stranden nagra timmar igar. vi kom hit i tisdags tror jag. forst bodde vi i en bambuhydda som var hur charmig som helst. den hade utomhustoalett vilket innabar att det fanns vaggar runt men inget tak. pa morgonen gick jag ut och morgonkissade och tittade upp i skyn och gastade till henrik hur vadret var. nar det regnade var man inte vidare sugen pa att ga pa toa. det regnar verkligen ordentligt har. en kvall vadade vi hem till bambuhyddan, var vag var helt forsvunnen och ersatt av en stillastaende flod. nar vi kom in visade det sig att var bambuhydda borjat lacka. sjalvklart stod min ryggsack precis inunder lackan, det var garp och hans varld av john irving som fatt ta den storsta smallan och jag fick packa ur topplocket och lagga boken pa tork. henriks ryggsack har borjat mogla trots att den inte blev tvattad av taklackan, jag ar glad att min annu inte visar nagra tecken pa mogel. sedan bytte vi boende till ett hotellrum for halva priset. man maste trots allt tanka pa ekonomin. nu kan vi med gott samvete ga pa yoga varannan morgon (de andra morgnarna sover vi och ojar oss over traningsvark).

jag tankte skriva lite om mat. vi ater och ater hela tiden och har blivit riktigt vaghalsiga, inte en tanke pa att man kan bli sjuka, och an sa lange haller vi oss friska (ta i tra). i trivandrum at vi pa nagot sorts snabbmatstalle som var fullproppat med indiska man som slangde in ris och saser med fingrarna. det var den billigaste mat vi atit hittills och jag vet val egentligen inte om jag fick i mig sa mycket, det var lite svart att slappna av medan jag forsokte att bara anvanda hogerhanden och lite obesvarat peta in riset i munnen. har nere i sodra indien har jag aven borjat dricka alkohol, hade inte druckit en droppe (fransett hembrant risbrannvin i vashisht, det var en farmor som gjort det och det en farmor har gjort det tar man emot) tills jag kom ner har till soder. nu brukar vi dela pa en ol till maten. ol kostar mer an mat, sa man ar lite snal. har i varkala har de ocksa happy hour da de saljer coktails for halva priset. sa det har blivit nagra pinacolada. men mat var det jag skulle skriva om. vi tycker att det ar gott med veg biriyani, det at vi tex till lunch idag. det ar ris blandat med kokta gronsaker sa som morot, broccoli, paprika och sa ar det cashewnotter och ananas och en massa stora kryddor man spottar ut sa som stjarnanis, kardemumma och kanel. till far man en youghurtsas med tomat och rodlok och ett indiskt brod som heter pappad och som mest bestar av flott och lite krispigt tunt fluff, men ar gott. jag tycker ocksa om veg pakkora som ar strimlade gronsaker man gjort till en boll och friterat, det ater jag med mangder av ketchup. annars ar ju dal fry den stora klassikern som vi atit genom hela resan. den ar en lins och currygryta som man kan ata med ris och/eller brod. de vill att man ska ata mycket fisk har, den ar dyr, men henrik har provat ”barracuda in bananaleaf”. dagsfangsten ligger utanfor varje restaurang, och nu har jag tappat rakningen pa antalet hajar jag sett. de ar sma, men nu vet jag att de finns dar ute.

annars sa ar det mest spannande nu att vi vantar svar angaende en lagenhet. stina var och kollade pa den at oss, och nu vill jag flytta in!

var sista natt i kovalam var vi med om ett ordentligt monsunregn. vi ar i slutet pa monsunperioden och det var varit mycket regn och aska nastan varje natt, himlen fladdrar som ett blinkande lysror. nar vi lamnade kovalam var vagarna oversvammade och manniskorna fick vada fram pa gatan.

vi tog taget till kanyakumari, det ar indiens sydspets dar tre hav mots. vi hoppade pa taget i en vagn som var ganska sa folktom, akte de atta milen som tog tre timmar. nar vi var nastan framme hittade konduktoren oss och sa att vi satt i fel vagn, vi akte alltsa fastfor plankning och fick bota riktigt rejalt for det. vi skulle egentligen ha akt i den smockfulla vagnen dar man sitter pa trabankar. val framme fick vi kika pa det sunkigaste hotellrum jag nagonsin sett, jag skulle velat fa betalt for att bo dar.

nu har vi varit tva dagar i kerala huvudstad trivandrum, eller thiruvananthapuram, som den egentligen heter. nu har man fatt se lite mer ordentligt hur sodra indien ar, det ar valdigt mycket rikare har. vagarna ar helare, det ar mindra sopor strosslade overallt, inga losgaende kor, vi har sett tjejer med jeans, manga pratar lite battre engelska. idag tankte vi prova pa bio, sa det gjorde vi. the bourne ultimatum. jag var saker pa att den skulle vara dubbad, men faktiskt var den inte det. vi fick en annan overraskning istallet. forst kan jag bara flika in att jag sett en, ja, pissoar for kvinnor kan man val saga. en rad med hal i golvet och dar ska kvinnorna huka bredvid varandra, kanske medan man pratar om hur snygg filmens hjalte ar. efter att jag kissat (ensam, det var inte sa manga kvinnor pa bion, man kan ibland tro att indien enbart ar befolkat av man) slog vi oss ner i den halvfulla, gigantiska, salongen och filmen borjade. jag horde med en gang att det prasslade lite i vaggen bredvid mig. vid tva tillfallen kande jag nagot, en gang mot benet och en gang mot rumpan, jag trodde det var nagon kille som passade pa, men det satt ingen i narheten, de som satt nara oss flyttade efter en stund. mitt i filmen bytte jag plats och satte mig pa andra sidan om henrik. efter en stund horde jag hur det lat under stolarna, jag lyfte fotterna fran golvet som nar man ser en skrackfilm och sedan sag jag det: en ratta. ingen liten mus utan en stor och fet riktigt ratta sprang in under stolen bredvid mig. det var lite svart att koncentrera sig pa filmens sista minuter. nar lamporna tandes sag vi hur rattan sprang tillbaka in i vaggen. jag kan inte tro att det var den som nuddade vid mig i borjan pa filmen, jag kan inte, men jag tvattade handerna ordntligt nar vi kom tillbaka till hotellet.

annars da? jag saknar att skriva ordentligt, inte bara anteckna ideer. jag vill anvanda hjarnan, skriva skriva, vara mitt uppe i arbetet med nagot. kanna att jag lever.

LAGENHET SOKES I MALMO FRAN ARSSKIFTET!
jag kanner att den finns dar nagonstans. stor etta eller liten tvaa. i narheten av nobeltorget/mollan/st knut. jag kanner att det finns en lagenhet i malmo som vill bli vart hem. helst ar det ett forstahandskontrakt. jag kanner att den skulle kunna bli det hem som jag verkligen vill ha nar vi kommer hem.

vi borjar bli rastlosa. idag har vi varit pa utflykt till en liten fiskeby har bredvid. det var lite skont att aterigen traffa manniskor som inte kan ett ord engelska, men som pratar pa med en anda. men vi langtar efter att se kor, att det ska handa lite mer an en massa mat. vi ater och ater, har behover man inte tanka pa vad man stoppar i sig. nar vi i mandags var ute och firade tre och ett halvt ar tillsammans at vi till och med glass till efteratt, forsta gangen. och vi blev inte sjuka! efter det har jag smaskat gb-glass en gang ocksa, eller kwality walls som det heter har.

i varanasi kom vi pa taget som vi skulle, och vi blev nojda med att upptacka att var dyrare biljett gav oss nagot som var en kupe, man kunde namligen dra for ett draperi sa att inte alla kunde kolla in. i var kupe skulle tva personer till bo, och gissa var forvaning nar tva svenskar hoppar pa minuten efter oss. det var de forsta svenskar vi mott under hela var resa, det var nastan overkligt att vi skulle dela kupe, hela vagen till ernakulam dessutom. och i 60 timmar reste vi tillsammans, jag och henrik och anna-karin och mikko och det gick faktiskt ganska smartfritt, inte alls den dar stora existentiella provningen jag raknat med. anna-karin blev lite dalig och kraktes tva ganger, jag fick valdigt ont i magen nagra timmar, lite led vi av att var mat bestod av chips, kakor och bananer och sa tog vart toalettpapper slut. vi hoppade pa taget pa tisdagkvallen, och sa sov vi till onsdagen och hela onsdagen satt vi dar och sa sov vi till torsdagen och hela torsdagen satt vi dar och sa sov vi till fredagen och da mitt i natten blev vi vackta och vi var framme. vi tillbringade en timma pa tagstationen i ernakulam innan vi hoppade pa ett nytt tag till trivandrum, bara fyra timmar. sedan tog vi en taxi till kovalam och har ar vi nu sedan fredags morgon, i keralas popularaste badort.

det ar lagsasong har nu, det ska komma igang om nagra veckor. alltsa ar hotellen nastan tomma och man kan pruta pa lyxiga rum, restaurangerna nastan tomma och strandforsaljarna lite desperata. havet gar hogt upp nu och det finns inte mycket av strand, en meter kanske, det ar lite konstigt att tanka sig att havet ska dra sig undan och blotta sin vita sand och den ska fyllas med busslaster av turister. vi har pa nagra dagar blivit tjenis med manga av indierna som skoter ruljansen har. mannen med solstolar bar fram solstolar och ger oss rabatt pa bodyboards (eller vad det heter, surfingbrador som man ligger pa) och vi har var egen ”fruktkvinna” som vi koper farsk ananas av till formodligen galna overpriser medan vi ligger dar pa stranden. en servitor pa vart frukoststalle hejar och vinkar varje gang vi gar forbi, nar han har tagit upp ens bestallning vill han gora high-five och sa sager han ”cool” med ett stort stort leende. igarkvall traffade vi dessutom en man med en liten affar dar henrik kopte en vaska som kande igen vart sprak, manga kanner igen svenska har, och han berattade att han varit med i svensk teve. det visade sig att han var med och jobbade pa club goa! sveriges kanske basta dokusapa nansin! det var tydligen hans restaurang som det hela utspelade sig pa. valdigt spannande tycker vi och undrar om det inte ar dags for en repris? ja och sa gar dagarna har, vi ligger pa stranden och tar igen oss i skuggan och ar lediga och laser bocker och pillar bort sand mellan tarna och kliar alla myggbett vi far pa natten pa vart hotellrum. henrik har trist nog blivit sjuk och snorar och har sig, sa jag far bada ganska mycket sjalv i de hoga vagorna. det ar starka strommar har sa det finns badvakter i ljusbla uniformer som vaktar och blaser i visselpipa nar man kommit for langt at nagot hall. det finns ocksa stora mangder unga indiska killar som star samlade i stora flockar och tittar pa de fa tjejer som badar eller solar. jag sag faktiskt en med kikare, och flera med mobilkameran i hogsta hugg, sa lite obekvam ar man och jag lindar in mig i sjalar och badar i t-shirt. det hander att badvakterna blaser i sina visselpipor och dirigerar bort dem. jag lyckades sjalvklart att branna mig forsta dagen har, efter en och en halv manad i indien har vi i princip aldrig anvant solkram for solen har aldrig tagit, men har har vi fatt farg. jag undrar lite om mitt har ska bli nagot solblekt, jag har fyra-fem centimiter utvaxt och det ser ganska sa illa ut. sadana ytliga saker ligger jag och funderar pa i skuggan.

varanasi visade sig vara nagot alldeles extra. det ar den tredje staden vid ganges strand som vi besoker, sa det var ju inte forsta gangen vi ser ghats, badande indier och pujor. men har ar det lite mer av allt, och det ar nagot visst att promenera langs vattnet. ganges ar sa mycket skitigare har, jag skulle inte ens vilja doppa foten i det. i sondags morse gick vi upp klockan fem for att aka bat pa ganges en dryg timma vid soluppgangen. da sag vi tva doda hundar flyta forbi i vattnet, och en dod ko som vi inte forstod att det var en ko forran vi sag ryggraden. vi har ocksa sett brinnande ghats, det ar dar man branner manniskor innan man strosslar dem i floden. ett bal hade visst misslyckats lite, en skalle stod kvar bredvid askan.

vart hotell har ar annu dyrare an det i agra, men det ar for att har lyxar vi med ac. annars ar jag ganska missnojd med det. det finns aldrig varmvatten och vi har sa manga husdjur att det inte skulle ga att rakna dem, det ar bara grashoppar jag kan namnge. de verkar dessutom ha overnaturliga krafter. en grashoppa drunknade pa vart badrumsgolv nar vi duschade. nagra timmar senare uppstod den fran de doda.

allt har har varit bra, forutom det standigt aterkommande: sjukdomarna. natten till i mandags blev jag dalig igen, sprang pa toa och spydde ocksa. riktigt ynklig kande jag mig. jag har annu inte borjar ata ordentligt for jag mar fortfarande illa.

ikvall lamnar vi varanasi, om det gar som det ska och vi kommer pa taget lika latt som forra gangen, vill saga. denna tagresa ska ta oss till ernakulam i kerala. alltsa fran norra indien till sodra. det ska ta tva dygn. vi har lyxat till det lite och kopt en dyrare biljett an vad vi hade pa taget hit. pa taget hit akte vi i den vanliga klassen som indierna sjalva aker i, nu ska vi aka i en ac-klass dar man ar lite farre personer. jag hoppas pa att min brits ar lite bredare och lite mjukare och garna att man far vara lite mer avskilt, under den forra tagresan sov i princip alla i hela tagvagnen i samma rum. nagra andra saker om var forra tagresa: nar taget hade borjat rulla och man forsokte hitta den bekvamaste stallningen att sova pa kom ett gang poliser med bossor over axlarna och lyste oss i ansiktena och fragade om allt var okej. morgonen efter kom en polis och vackte mig och fragade om allt var okej och klappade mig pa huvudet. en annan detalj ar toaletterna. de har stallt in en wc-stol over ett hal i golvet. darunder ser man marken rinna forbi i sakta mak.

vi pratade om vader. jag tyckte att vart vi an aker ar det aldrig lika varmt som i delhi.

vi vet aldrig hur varmt det ar, det ar inte som att vi har nagon termometer med oss eller laser om det pa natet. det ar som med nyheter, vi har ingen aning om vad som hander i varlden, vad vi borde prata om.

vi trodde att det kanske var 25 grader, och sa strok vi svetten ur pannan. nagra timmar senare nar vi i morkret var pa vag till vart hotell sa fick vi se en skylt som med digitala roda siffror berattade vad klockan var och hur varmt det var. vi blev lite smatt forvanade av att det var trettio grader, der var ju svalt och skont!
med detta konstaterade jag att vi efter en manad vant oss vid varme nagotsanar bra.

det lamnar oss att undra hur vi kommer att uppleva sverige nar vi kommer hem tre dagar innan julafton ikladda sandaler och t-shirt.

vi lamnade pushkar och jag hade ganska svart att slappa att vart hotell blast oss pa 300 rupee, de pastod att vi atit for mer an vad vi hade pa deras restaurang. men vi hade brattom sa jag kunde inte braka klart om saken. vi skulle med en buss men nar vi kom till bussstationen, som ar en sandplatt med en massa manniskor som saljer saker av varierande farg och form, sa alla till oss att det gick inga bussar, men att vi kunde fa kopa biljetter till en valdigt fin buss som skulle ga pa kvallen, eller sa kunde vi aka taxi. vi hoppade da pa en lokalbuss till en stad utanfor pushkar. dar blev vi avslappta langs vagkanten och vi hade ingen aning om var vi var utan fick ta en rickshaw i nagra kilometer. den snalla rickshawforaren kunde det dar med bussar och han jagade ifatt bussen till jaipur, och sedan var vi pa vag. nar man har akt lokalbuss i ganska manga timmar ar man svart i nasan, svart i oronen och huden i ansiktet ar tackt av ett svart lager.

vi var i jaipur en natt. vi hann inte se sa mycket, men vi var bada ganska overens om att vi maste oka vart tempo, plus att vi inte skulle palla en natt till utan somn i vart hotellrum, det var sakert bortat 35 grader darinne, det vet jag med min nya kansla for temperatur, och byta hotell kandes inte vart det.

nu har vi varit tva dagar i agra och kikat lite pa taj mahal. vi har kommit fram till att den gor sig bast pa hall. det ar tydligen manga som har forsokt att beskriva dess skonhet ”a teardrop on the face of eternity” bland annat. jag har annu inte borjar slipa pa min beskrivning av den, men jag tanker mig nagot som ”en sockerbit langs indiens dammiga vagar” och sa vill jag garna fa in nagot om skrap, garna plastskrap. har i agra lyckades det bli sa att vart uttankta budgethotell var mycket finare an vi trodde. vi hade tankt oss att lyxa lite har, tv och ac tankte vi. men vi hade inte rad med ac pa vart flotta hotell som har dorrvakt och allt. det ar det dyraste vi bott, 700 rupee per natt, men det har det varit vart tycker jag. personalen har bland annat hjalpt oss fixa tagbiljetter och det hade vi nog inte riktigt pallat sjalva. det ska tydligen vara lite krangligt och vi har aldrig akt tag forut. sa om allt gar som det ska och vi kommer ombord pa vart tag sa aker vi mot varanasi ikvall.

det fick bli medicin for vara ogon. droppar och kram med antibiotika och cortison. nu ar vi seende igen.

fast jag lyckades snabbt att bli sjuk, i lordags var jag sangliggande med en dalig mage. det ar fantastiskt hur utmattad man kan bli nar magen fatt i sig nagot daligt. och det stor mig alltid att jag inte vet vad det beror pa. och det ar jobbigt nar strommen gar och flakten star stilla i flera timmar och man ligger i det tranga lilla hotellrummet. men sa fort man blir frisk blir man pa sa mycket battre humor!

nu har vi hunnit gora pushkar. det ar en helig stad runt en helig sjo. eftersom har ar heligt ater man enbart vegetarisk mat. man far inte visa nagra kanslor offentligt, henrik och jag far inte halla varandra i hand. och nar man ar nara den lilla sjon maste man ta av sig barfota.

det gar att tillagga att har ar valdigt charmigt och lugnt. vi har idag ridit kamel i tre timmar ut pa landsbydgen som ar lite halvoken, var guide pratade i princip inte engelska men han sjong en liten stump nar vi travade med kamelerna.

det gar aven att tillagga att i princip allt vatten smakar klor har. jag ar kinkig och letar alltsa darfor hela tiden efter mitt favoritvatten, bisleri, det innehaller aven mineraler.

jag kan ocksa rapportera att jag haft en liten framtidskris, en sadan nar man undrar vad det egentligen ska bli av en. den kursen jag hade tankt lasa pa universitetet till varen visade sig inte ga. men efter att ha varit i kontakt med studievagledare sa har jag fatt veta att de bara andrat om saker, sa kursen ska ga. jag som faktiskt hade stallt in mig pa att bo ett tag extra hemma hos mamma medan jag letade fram en bra lagenhet i malmo till henrik och mig, och sedan ta ett halvtidsjobb och skriva en massa. men nu kanske det blir att plugga anda.