det är svårt det här med å, ä och ö. eller a, a och o som jag brukar kalla det.

min mage blev bra så fort vi kom till svensk mark. jag tänker att jag trots allt ska kolla upp den, det höll sköterskan pa vårdcentralen med om, men jag fick absolut inte göra det hos dem för jag hör inte till deras distrikt. jag väntar väl tills jag kommer till malmö då. det gör jag nog den femte januari, om någon vill komma förbi och kolla in min solbränna eller mina 1620 fotografier.

ska jag skriva något mer om att komma hem?

jag har ännu inte ställt om dygnet, men jag vaknar i alla fall inte fem på morgonen längre, nej jag brukar sova till sju eller åtta i alla fall.

jag har inte vant mig vid att byta underkläder varje dag än, men jag jobbar på det.

fortfarande händer det att jag sitter och tittar ut på den bruna sörjan som är åkrar och vägar och sverige, jag tycker att det är vackert.

jag har vant mig vid att min säng är mjuk, jag tycker inte längre den är skrämmande så som den var första natten.

jag har ägnat mycket tid åt att inventera. jag har luktat på kläderna i garderoben, jag har plockat med böckerna i bokhyllan, sorterat papperen under sängen. börjat minnas sammanhangen.

jag har topsat öronen och undrat om det var en insekt jag fick ut.

jag har äntligen fått läsa det tre sidor långa brev som bonniers skickat till mig efter att de läst min diktsamling.

jag glomde beratta om nar vi akte fran palolem i sodra goa till anjuna i norra goa. forst tog vi bussen till margao. dar bytte vi till en buss mot panaji. sedan tog vi en buss till mapusa. dar bytte vi till en buss mot anjuna. det ar egentligen inga avstand i goa sa det hela gick pa nagra timmar, skoj! (nar vi i palolem fragade om busstiderna fick vi svaret: ”lokalbuss? ja sa kan man ju faktiskt gora, det blir ju billigare.”)

goa ar trots allt en skon avslutning pa resan, nar man inte har mycket ork kvar. vi laser bocker, vi hyr kanot, vi shoppar vaskorna overfulla med presenter och vi rakar ut for saker (som gor att henrik aldrig fick kitesurfa och att det aldrig blev nagon mer yoga).

vi hyrde vespa en hel dag. det var fantastiskt att susa fram pa smavagar genom smabyar och veja for kor, stanna for ett dopp och lunch och sedan fortsatta. tyvarr slutade det daligt, pa vagen tillbaka till anjuna stannade vi for tva smapojkar som vinglade fram pa en cykel. tva israeler i en jeep korde in i oss. jag och vespan fick inte en skrama, men de korde rakt over henriks fot! sedan smet de fran platsen. vart hotells alltiallo slutade tycka det var vart fel nar vi sa att det inte var indier utan israeliter som kort in i oss. de ar hogljudda och roker pa och dricker for mycket och kor for fort, sa han. vi var radda att henrik kunde ha brutit nagot. sandalen hade slitits sonder och hans fot var skinnfladd. men nu nar det gatt nagra dagar kan vi konstatera att han verkar ha klarat sig, det kommer nog ta ett tag innan saret laker bara.

sedan blev jag sjuk igen. aven om jag borjar undra om det inte kan vara en stark allergisk reaktion. jag fick fruktansvart ont i magen och kunde inte ata pa 36 timmar, fick tvinga i mig coca cola och vatskeersattning. jag klarade iaf av att ga pa anjunas onsdagsmarknad med en haltande henrik i tre timmar. det var trots allt pa grund av onsdagsmarknaden som vi overhuvudtaget var i anjuna. magen ska definitivt kollas upp nar vi kommer till sverige.

sedan akte vi till arambol som ar min favorit av goas strander. har har vi bott med var husgroda som varje dag dyker upp pa en ny plats i rummet. de mest intressanta var nar den satt ovanpa dorren i glipan mot dorrposten och nar de satt pa toalettstolen. har var det henriks tur att bli sjuk och han spydde en halv natt och en halv dag (vi har ater igen inte haft nagon toalettdorr och ett tag var spyangorna tata i rummet), alltsa var det min tur att fa sitta sjalv pa restaurang och att fa forsoka tvinga i honom vatskeersattning.

annars ar det spannande att upptacka sin egen svettlukt. av alla slags resenarer (charter, hippies, israeliter, de som jonglerar pa stranden, rika indier med tjocka magar) ar vi de sunkiga som aldrig byter klader.

ikvall tar vi vara nu valdigt tunga ryggsackar ombord pa nattbussen till mumbai, indiens storsta stad som enligt var guidebok har 17 miljoner invanare och aven rymmer ett av asiens storsta slumomraden.

pa fredag morgon gar flyget hem. pa fredag kvall kommer jag till norrkoping. da ska henrik och jag efter att ha varit tillsammans oavbrutet i nastan fyra manader skiljas at. jag ska aka med mamma och stina hem och avsluta resan pa mitt hall. det blir konstigt och ledsamt, det har blivit sa sjalvklart att umgas dygnet runt och jag har trivts sa bra med det. det kommer ju aven bli konstigt att lamna indien, detta fantastiska land. men jag langtar verkligen hem, langtar efter att kliva av taget och krama mamma och stina!

gar det att sammanfatta? ar det onskvart? jag ar pafylld.

jag kan iaf lista de bocker jag last under resans gang:
john irving – garp och hans varld
torgny lindgren – legender
salman rushdie – midnattsbarnen
karlek, uppror och kardemummakarnor. berattelser fran indien
linn ullmann – nad
gabriel garcia marques – karlek i kolerans tid
alexander solsjenitsyn – en dag i ivan denisovitjs liv
jonas hassen khemiri – montecore
jean-paul sartre – acklet
majgull axelsson – slumpvandring

i hampi hittades skorpioner i tre hotellrum. en fransk kvinna (som sag ut precis som carrie i sex and the city, fast med klatterklader och sa kunde hon knappt ett ord engelska) blev stucken av en skorpion en gang och jag var radd for att det skulle handa mig. men vi akte ifran hampi till palolem i goa. dar bodde vi pa stranden i en hydda, tio meter fran vattnet. hela natterna horde jag havet dana. dar fanns inga skorpioner, men forsta kvallen hade vi en stor krabba pa rummet. vart rum var plywood-skivor som man spikat ihop, de storsta gliporna var tejpade, men vi kunde anda se in i grannarnas rum. gliporna var skona for da kunde man se nar det blev ljust pa morgonen, for nagot fonster hade vi inte. klockan ringer sju varje morgon och det har den gjort i nagra veckor. i hampi var vi tvungna att komma ut och klattra innan det blev for varmt mitt pa dagen, i goa ligger vi och drar oss ett tag innan vi gar upp, men vi vaknar tidigt. vi har nu akt vidare fran palolem och ar i anjuna i norra goa. vi ska ga pa onsdagsmarknaden som anjuna ar kant for. anjuna ska visst vara goas partystrand, vilket jag inte alls kant av hittills, det ar ganska sa lugnt. da var palolem mer party med mycket oldrickning och restauranger pa stranden, vi blev dessutom erbjudna kokain av en servitor dar. just nu ar vi pa utflykt till baga som ligger nagra kilometer fran anjuna och det var nastan en liten chock att komma hit, det ar mer europa an kanarieoarna och kreta tillsammans, fullt med feta europeer och flockar med indiska barn som saljer glass, halsband, skor, klader och allt man kan onska sig vid solstolarna. lite stor jag mig pa alla turister i goa. vi hor om folk som tagit flyget hit fran mumbai, folk skjutsas runt i taxi overallt, ingen ater indisk mat, alla betalar galna overpriser pa souvernirer och sa sager de att indien ar fantastiskt. vi ar egentligen inte alls sugna pa stranden, vi pratar om bergen i norr, dit gar nasta resa, for visst blir det en nasta resa. men nu har vi inte sa mycket ork kvar utan raknar dagarna tills vi far komma hem, detta ar overgangen, forberedelsen. goa ar ratt plats att forbereda sig, i hela indien har det alltid bara varit israeliter overallt, i goa ar de flesta svenskar. jag maste tanka pa vad jag sager.

jag har funderat pa dialekter. det blir nog latt sa nar man ar i ett land med 23 officiella sprak. indierna sager ofta hur svart det ar for dem med spraket, att de inte forstar varandra nar de rest nagra mil (och det finns dem som raknar upp att de kan fem-sex olika indiska sprak). i sverige tycker jag att det ar manga som sager att de tar efter dialakter beroende pa var de ar och hur de umgas. som ett experiment ar mitt och henriks sprak isolerat har (fram tills nu i goa). jag kan avsloja att jag pratar sa mycket mer ostgotska, men att jag aven faktiskt har klackt nagra skanska ord.

pa lagenhetsfronten intet nytt. vi ska soka forstahand tills vi far tag pa det. vi har iaf 27 kvadrat i andrahand i tre manader pa mollan.

vart boende har i hampi kostar 150 rupee, det biligaste vi haft nagonsin, ca tjugofem kronor for oss bada. det innebar att vi inte har nagon toalettdorr, alltsa ytterligare en dimension som oppnats i henriks och mitt forhallande. speciellt nar jag var sjuk, usch vad dalig jag var, det varsta i indien kanske. jag hade sa fruktansvart ont i magen och det holl i sig i over tolv timmar, det var svart att ens kunna dricka vatten, och jag var pa toa tolv ganger tror jag det var. men vi har iaf tre valdigt fina barnstensfargade odlor i badrummet. pa var altan har vi en hangmatta med utsikt over risfalten och alla stenar, det ar stenar langre bort an man kan se. bland det basta med vart boende ar alla manniskor, de ar fantastiska! alla ar sadana original, som karikatyrer av sig sjalva. fransmannen som ar har for att spela in en dansfilm och som blivit vara bastisar, den feminina cypriot-engelsmannen som kan hur manga historier som helst och igar berattade att han manga ganger i sin ungdom smugglat knark till england, den osterrikiska klattraren som paminer om ned flanders i simpsons, den gamla israeliska mannen som sysslar med kinesisk massage och kung fu och hostar halva natterna for han roker pa for mycket. de flesta roker pa ganska mycket har, henrik och jag tar en ol til maten istallet. aven kvinnan som driver stallet ar nagot av ett original. det ar sallan man komer i kontakt med kvinnor, ibland ar de helt forsvuna och man kan tro att indien bara bestar av man, ibland utfor de sina sysslor tysta och lugna, och sa ibland stoter man pa kvinnor som sharmilla: hon bossar over alla med jarnhand, hon pratar oavbrutet och skrattar hogre an nagon annan.

det har ar forsta gangen jag bouldrar utomhus. det ar lite laskigt, jag borjar latt tanka pa hur det skulle lata om jag foll och skallen krossades mot marken. anda har det blivit sa att jag klattrat flera riktigt hoga stenar pa sisadar sex meter eller mer. vet inte riktigt vad som hant med mig. allt jag klattrar ar iaf valdigt enkelt, aven om jag varit livradd nar jag kommit upp till de sista rorelserna. men varst ar iaf alltid att ta sig ner.

hampi ar fantastiskt. det ar nog faktiskt nummer ett pa min indienlista. vi har aldrig stannat sa lange pa nagon plats som har. (numer tva pa min indienlista ar nog munnar i kerala och nummer tre vashisht i himachal pradesh. jag har tankt lite pa det har, jag gillar landsbygden dar det finns berg eller sten.)

en sak jag lange tankt skriva om ar chai. jag hade sa mycket sett fram emot att dricka chai i indien, det ar anda ett av mina favorit-teer i sverige. har betyder chai helt enkelt te, och nar vi kom til delhi och fick smaka vart forsta chai var det fruktansvart ackligt. beskt te med alldeles for mycket socker och mjolken var inte skummig som hemma utan bara med en hinna pa och kryddorna gjorde att det smakade annu konstigare. efter det tog vi en chai da och da for att se om vi eller dem forandrats, men sa var aldrig fallet. tills vi kom till bergen i kerala. dar var det kallt och vi bestallde chai for att varma oss. och gud var gott det var, vi drack chai efter chai, sex koppar var. sedan blev vi bada daliga i magen, vi klarade inte av mjolken. sedan des har jag fatt trappa ner pa mjolkprodukterna, ingen chai och jag far ont i magen av for mycket youghurt. kanske ar mjolkprodukterna anorlunda an i sverige, eller kommer jag fa trappa ner pa mjolkprodukter aven i sverige?

det blir konstigt att komma hem. det ar mycket man vant sig vid har. enkelheten. vi har en tval och den tvattar vi bade oss och vara klader med. jag har haret i knut dygnet runt, ibland loser jag upp den for att borsta ut haret och satta upp en ny. (jag minns pa lekis. nagon sa att min mamma hade haret i grisknorr. jag tyckte mammas knut var det finaste, och sa skulle minsann jag ocksa ha haret nar jag blev stor.)

for ovrigt blir man helt sonderbiten av insekter. lite ar myggbett, annat vet jag inte vad. svullen och kliig blir man. jag langtar till kyla i sverige. det blir konstigt att klia myggbett pa julafton.