på uppropet frågade de efter lisa ulrika margareta zetterdahl. de frågade vilket namn som var mitt och jag sa att lisa blev så bra så. idag när vi ropades upp frågade de efter zetterdahl. de frågade vad jag hette och jag sa att lisa blev så bra så.

min lärare på den här delkursen hade ett armbandsur på varje handled.

jag hittade precis en mögelgrön clementin i fruktskålen.

idag är det söndag för första gången sedan i somras. söndag i den bemärkelsen att måndag betyder gå upp tidigt och göra någonting ordentligt som antingen betyder pengar eller utbildning.

imorgon börjar jag plugga svenska – språklig inriktning i lund. jag vill inte alls, men det behövs nog struktur till mina dagar och veckor. som det varit nu har jag mest stirrat ut i den grå dimman och känt mig deprimerad, inte heller alla de böcker jag sett fram emot att läsa har det blivit något med. igår gick jag iaf ut, tog en lång promenad med lilla johanna och det behövde jag.

ännu har jag inte vant mig vid högertrafik och blir lika förvirrad när jag ska gå över vägen och inte vet åt vilket håll jag ska titta och när jag möter promenerande människor och inte vet på vilken sida vi ska mötas.

kanske är jag lika förvirrad över min diktsamling som ligger så tydligt i mig, men som jag inte alls vet vad det är. jag saknar smörpapper att överföra den till papper med.

kanske kommer förlamningen därifrån. att vilja någonting för mycket.

kanske är det bara brist på sol. nu är första gången då jag verkligen förstår vad man menar med att det är mörkt hela vinterhalvåret här i sverige.

kanske är det på grund av solen, bristen på sol, förändringen, som det känns som att mitt hår ändrar färg varje dag. att det blektes i indien och nu fortsätter det att förändras fast inte på något sätt som man kan förutsäga.

kanske är det att konfronteras med verkligheten, vardagen. tanken på en framtid som ligger mycket längre fram än förut då allt bara handlade om nästa bussresa, tågresa, flygresa. nu vet jag inte var vi ska bo, om jag ska plugga, om jag ska jobba, vad jag ska skriva, vem jag ska vara. hur jag ska säga det.

jag skulle vilja åka hem till mamma. ligga och läsa och lyssna på hur det sprakar i kakelugnen. ut och gå skogspromenader tills kinderna värker röda.

jag är egentligen inte vidare sugen på att bo i en stad, även om det är härligt att vara tillbaka i malmö. första fikan på simris var som att komma hem. den första kanelbullen helig. det har blivit många skrivtimmar där redan och det känns skönt att vara igång igen.

jag har även hunnit åka till lund och henrik har visat var jag kommer gå i skolan. jag har fixat lånekort och lånat en massa kurslitteratur. det kan nog vara intressant att läsa svenska, framförallt nyttigt, men jag sörjer att inte få skriva på heltid.

vi har bott in oss i lägenheten, den är mysig men listan på nackdelar växer.
det är glapp i hallampan.
kylen läcker kyla.
frysfacket är trasigt.
de två spisplattorna fungerar inte när ugnen är på.
efter timmar av pillande med teven fungerar den ännu inte, uttaget måste vara trasigt men vem som ska laga det framstår som ett mysterium.
annars är hela huset ganska så skumt, vindsörrarna går inte att öppna för någon har försökt bryta sig in, förråd i källaren är uppbrutna. när vi skulle tvätta ville jag nästan att vi skulle vakta tvättmaskinen (ja, det finns bara en). (när vi skulle boka tvättiden passade inte nyckeln i den lilla bokningskolven som vi fått, vi provade nyckeln i alla andra och hittade en som den passade i, då tog vi den istället.)

igår var vi på bio och såg darjeeling limited. det var som att komma hem. i indien sa jag ofta till henrik att det var härligt att bara åka tåg/buss/rickshaw och bara sitta och titta ut, som när man tittar på teve. det var likadant igår fast tvärtom, som att jag var där. om ni vill veta en liten bit av indien så rekommenderar jag den. då vill jag bara tillägga att jag har aldrig sett något så fint tåg som det är i filmen, men det ska ju vara första klass och det har jag aldrig sett.

efteråt bjöd jag henrik på indisk mat. vi åt palak paneer (det betyder spenat och ost), eller palok ponir som det stod i menyn, och dal makhana (dal är linser). de hade inte nan som jag ju var så sugen på, så vi tog chappati som är henriks favoritbröd. vi blev lite besvikna att det bara var vanliga torillabröd från ica som de värmt.

nej nu ska jag kasta mig över en av de femton diktsamlingar jag lånade på biblioteket igår.

och just ja, jag kan berätta att jag är lite tillbaks igen, jag blir nämligen publicerad i nästa nummer av tidskriften Komma. kul!

vi valde en dag med dåligt väglag för vår flytt.

när vi åkt femtio meter hade vägen snöat bort och vi fastnade. det var bara att springa hem efter snöskyffel och skotta i en halvtimma.

när vi närmade oss skåne kom det underkylt regn och vägen blev spegelblank av blankis. bilar låg strösslade i diket.

äntligen kom vi fram och lirkade ut oss själva ur den överfulla bilen där vi var inkilade och inpassade lika omständigt som flyttkartonger. vi fick glida fram på skosulorna över blankisen och faktiskt ramlade ingen på stjärten.

lägenheten visade sig vara större än vad vi tänkte om 27 kvadrat. alltså saknar vi nu alla saker vi inte tog med och som helt klart skulle få plats här. vi konstaterade snabbt att detta är det bästa läge vi bott på, att här är mysigt och här kan vi bo, men köket är knappt existerande och det glappar i det mesta av elekticiteten. och att vi får trådlöst internet från någon granne, tack!

jag vill bara säga att nu är min hemsida uppdaterad, bland annat med alla kapitel från min senaste diktsamling. den hittas som alltid på http://iskall.nu/~lisa/