det bor en duva i granen på vår innergård. när man kikar ut från trapphusets fönster på avsatsen mellan första och andra våningen ser man rakt in i duvans bo. den ligger alltid där, jag skulle tro att den inte var riktig om det inte var så att den skruvade besvärat på sig då och då.

hur intertextuell är du?

idag har jag fått tillbaka min grammatiktenta. jag fick 97,5 poäng. av 100. jag har nog aldrig varit så stolt över mig själv.

nu har jag köpt tågbiljetter för över 1000 spänn, tror att jag har kanske 5 kronor kvar på kontot. men det får det vara värt när man ska hälsa på sin bästa erik i storstan.

förresten så måste jag erkänna att jag ljög lite i gårdagens inlägg. det jag gör mest nu för tiden är att räkna ord, räkna sammansatta ord, räkna verb, räkna substantiv och göra en mängd avanccerade uträkningar. men på min så kallade fritid granskar jag mina egna dikter och kartlägger min grammatik. det är spännande att göra satslösning på något som man själv skrivit. och det är spännande att ta reda på om ens meningar oftast är högertunga eller vänstertunga. och bara lägga märke till en ny värld som alltid funnits där men som man aldrig sett.

man skulle kunna tro att det finns mycket att skriva dagbok om när man gör det så sällan. jag trodde det på väg till denna dator på bibliotekets andra våning. men jag insåg medan jag gick uppför trappan att det enda jag kan komma på att skriva är att det är trist att inte ha internet hemma för då blir det aldrig att man skriver dagbok. (även allt strul det innebär när man måste skicka iväg ett mail lite snabbt.) jag skulle annars tex kunna tänka sig att skriva om de små ny fragment jag hittar till min diktsamling. de dyker upp här och var, som skräp i något gathörn på möllan och gömda mellan konservburkarna på ica. jag kan också skriva att igår firade jag och henrik fyra år och jag bjöd honom på frukost på simpan. mest tänkte jag igår på vad som hänt under dessa fyra år och hur långt jag ändå kommit, geografiskt, hårlängdsmässigt och hårfärgsmässigt, och en sådan sak att jag faktiskt skriver och att det är på riktigt. annars består mitt liv mest av beslut om framtiden som skjuts till framtiden och grammatiska funderingar kring saker som dynamiska verb, statiska verb, antal ord i fundament och utbrytningar.

det som är trist med att leva utan internet är att aldrig kunna skriva dagbok om de små finurligheter som livet faktiskt bjuder på ibland. (och även annat, helt ofinurligt, som man av någon anledning vill lufta lite, kanske för bättre lukt, istället för att tvätta.)

som häromnatten när henrik vaknade och skrek för att han blev biten i skuldran.
som häromnatten när jag vaknade av att henrik skrek för att jag tagit ett rejält bett av hans skuldra. vi blev förvånade båda två. henrik kunde i alla fall glädjas åt (det påminde jag honom flera gånger) att jag sover med bettskena och därför var det bara underkäkens tänder som trängde in i köttet.