jag fick vg på delkursen i textanalys. det gör att jag känner mig bra. det gör att jag känner att jag borde jobba med språk, med text, med analys. det gör att jag tänker på framtida jobb. det gör att jag blir rädd. det gör att jag känner mig dålig. det gör att jag helst bara vill bo i ett hus på landet och sitta i en plyshsoffa med en bok i knät.

jag har i många dagar tänkt skriva om tidigare nämnda duva. att den inte skruvar på sig längre. att ligga på två duniga ungar är förmodligen bekvämare än att ligga på två ägg. jag har tänkt skriva om hur ungarna har blivit större för varje dag, om hur mamman/pappan har haft näbben nerkörd i ungarnas näbbar så att det såg ut som om mamman/pappan åt ur deras magsäckar. men nu måste jag även skriva om igårkväll när jag och henrik skulle ut och springa så låg det bara en unge i boet. den andra låg med bröstet mot marken, med vingarna utspridda, med huvudet blodigt. andetagen ryckte i kroppen. men så blev den bara stilla. vi såg den dö.
(när vi kom tillbaka efter springturen höll en mås på att äta upp den. henrik sa att jag i alla fall skulle ha tyckt att den var äcklig som vuxen duva.)

för att trösta mig kan jag tänka på i fredags när det ringde på porttelefonen, och det var ordkonst som kom med hemleverans. döm om min förvåning. för att summera kan jag nu konstatera att jag alltså har blivit publicerad två gånger redan under 2008. det känns som en bra början.

här kommer lite siffror skrivna med bokstäver:

i fredags den nionde maj grillade jag för första gången för året. det var vid havet och det var solnedgång och svanar. det var champinjoner, haloumi, paprika och annat mycket ätbart.

i lördags den tionde maj tog jag mitt första dopp för året, utanför badrum och badkar. havet var kallt, henrik talade om tretton grader och uppgiften stärks av att jag hörde en liten flicka som frågade sin mamma om det var tretton minusgrader.

i nu fyra veckor har jag sysslat med en ny vana, kallad springning eller joggning. det började lite lätt med en tanke om en gång i veckan men har redan utvecklats till två gånger i veckan. tanken är att det ska resultera i ett längre liv, ett hälsosammare liv, ett gladare liv och förmåga att klättra lite bättre i ågelsjön i sommar.

henrik var i tyskland och klättrade och första natten jag skulle sova själv hittade jag ett barr på hans kudde. det är sådana saker som gör att jag älskar honom.