i helgen paddlade jag och henrik kanot (dvs kanadensare) i yxningen. det var hett och svettigt och vi fick stanna för att bada, äta och bättra på solkrämen. efter kanske tre timmars effektiv paddling hittade vi en fin och enslig ö. där åt vi solvarm sallad, chips, cashewnötter och tranbär och drack sjökall folköl. sedan sov vi under bar himmel och såg både solnedgång, stjärnor, måne och morgondis. när vi paddlade tillbaka brände vi oss på högersidorna, både nacke och lår, för det var från den sidan som solen låg på.

förresten såg vi into the wild häromdagen. den berörde mig. den väckte även längtan efter att resa igen. jag minns all förväntan förra sommaren. fyra månader i indien och vad det betytt. det går aldrig att blanda ihop med något annat, en helt vanlig höst. jag vill iväg igen, om inte allt för många år. stina tycker att jag tjatar.

i övrigt gör min diktsamling mig förlamad.

det blir så tydligt att jag inte har smörpapper för att överföra idéerna.

henrik skrev så fina meddelanden till mig, i förra veckan tror jag att det var:

”det här är körsbär. de har jag plockat till dig.”

”det här är dina cykelaccessoarer. din cykel står och väntar på dig i källaren. kör försiktigt!”

idag börjar rötmånaden. idag fick jag mens.

det kan finnas saker i livet som hänger ihop.

flera morgnar i rad när jag gått upp för att gå till jobbet har termometern visat 23,1 inomhus och 13,2 utomhus.

igår fick jag ett litet infall, att det faktiskt inte är nyttigt för min kropp och mina stackars knän att springa i converse. så jag gick till stadium och fick gå på en liten matta som kände av vad för slags steg och fötter jag har. sedan fick jag prova en mängd fruktansvärt fula skor i alla färger jag tycker är fula. det slutade med att jag köpte de allra fulaste: ljusblå och silver. de hade kostat 1200 men var nedsatta till halva priset. och ack vad fantastiska de är att springa i. jag invigde dem tillsammans med henrik på en dryg fyrakilometerstur, två varv runt lillsjön. idag ska jag springa igen!

jag har bytt mitt hörn på simris mot mammas skrivbord med utsikt över aspar, ängar och sjön på andra sidan E22. för varje ord jag skriver bryter jag av minst ett hårstrå. mitt hår börjar bli riktigt ojämnt. men min diktsamling börjar så smått ge vika och lägga sig på plats.

annan tid spenderas mest på mitt nya fritidsintresse. springning. jag springer tre kilometer varje kväll när skuggorna har lagt sig i skogen.

på måndag är det dock slut med mitt nya sköna sommarliv, då börjar jag jobba och ska låsas in bakom ett skrivbord.