jag har precis sett en fascinerande dokumentär. young at heart. jag vill uppmana allmänheten att se den, tex kan man ladda ner den på piratebay.

jag är så okoncentrerad och ofokuserad att det inte blir någe vettigt av min tid.

det som alltid har varit min nödlösning.
och som jag mer och mer börjat lockas av.
ja faktiskt bestämt mig för.

nu blir jag visst tvungen att klara mig utan.
dvs jag måste klara de stora och omöjliga målen istället.
dvs jag kommer aldrig få en yrkesutbildning och måste vara arbetslös och utfattig.

jag blir mer och mer sugen på att ge upp. vad vore skönare än att bara komma hem till mamma. läsa bok på soffan, dricka te framför kakelugnen, skriva, gå långa mörkerpromenader på små grusvägar.

det här är min första höst på evigheter känns det som. hösten var en av de saker jag saknade mest i indien.

tystnad är fortfarande något jag längtar efter.
jag går numera alltid både till och från bussen. alla anledningar att få gå över kyrkogårdarna räknas.
helst springer jag mina två varv runt dem. det tar drygt en halvtimme. jag skulle göra det varje dag om jag hann. om det inte blev mörkt så tidigt. henrik såg en kvinna utan byxor sist vi sprang tillsammans (henrik först, jag efter). jag såg samma kvinna och noterade att hon inte knäppt sitt skärp.

för övrigt ska jag börja skriva igen nästa vecka. jag har tagit andningspaus efter det att jag skickade diktsamlingen. det är snart fyra veckor.

för övrigt bor vi i kvarteret ansvaret.