kan man skriva i sitt cv att man hållit i en skrivarkurs om inte någon dök upp? jag var ju trots allt där.

jag kanske botade något. i alla fall lindrade. det var nog landsbygden och p o enquist.

nu har jag även hunnit slita mitt hår över mitt grammatiska problem.

och råkat trilla över en kurs i lund som jag bara måste läsa, det finns inte ens något val.

imornbitti drar jag mig undan till den östgötska landsbygden.
jag hoppas på att bota någonting.

blott en liten vecka efter natur & kultur kom norstedts refusering.
jag hörde det på brevbärarens händer och dunsen.
ja jag vet ju att det är så här.

jag kan även ta tillfället i akt att låta lite av den bitterhet och ångest som jag den senaste tiden bestått av läcka igenom.

om jag fick, eller kunde, skulle jag bara ge upp. jag är så rädd att jag ska göra det.

idag har känslan också manifesterats i någonting konkretare. efter drygt sex veckor kom nu den första refuseringen. det var natur & kultur som var först ut. det var ju väntat, men det var ändå inte helt lätt att hålla i brevet. och det som hände: ett extra brev i brevet, märkt ”off the record”. det var nämligen så att det var en klasskamrat från fridhem som numera jobbar på natur & kultur som fått uppgiften att refusera mig och hon skickade med ett extra brev. det var nu ganska många timmar sedan posten kom men jag vet fortfarande inte hur jag ska tycka eller tänka. om jag ska vara glad som får ett extra brev och att någon från min förra klass får jobba på förlag. om jag ska se att jag har ingenting. snart en examen men allt annat än ett jobb. bara att jag ser mig: sittande här, gloende ut genom fönstret på en malmöhimmel, jag har ingenting att hålla mig i.

det bästa som någonsin gjorts.

i alla fall när man bara kan sitta förlamad i sin lägenhet på översta våningen och titta på oktobermolnen som river fram över himlen.

jag kan inte njuta av att det är höst. jag går för få mörkerpromenader. det är för mycket som står på spel. jag skulle kunna säga att jag är panikslagen, men det är inte tillräckligt litterärt. jag är aldrig tillräckligt litterär i min dagbok. jag sparar det till min anteckningsbok som ingen utom jag har tillgång till.