jag har varit själv hela helgen. (själv, ensam, isolerad, avskild, enskild osv. synonymfunktionen i word kan ge många förslag men jag vet inte säkert vilket som bäst bestäcknar mitt tillsånd.) det är bara damien jurado och göran tunström som tagit anspråk på min tid. och så morgontidningen, som tar alldeles för mycket tid, nästan så jag ångrar den. jag tänker att jag väljer om någonting. jag tänker att det finns något beslut som jag ska ta. nu har jag precis kommit hem efter en mörkerpromenad då jag testat mig själv mot livet genom att gå ensam genom pildammsparken och utan gatljus. jag klarade mig. jag vet inte riktigt vad det gör för mitt beslutstagande, men det betyder någonting.

jag bara konstaterar att alla som missade damien jurado på debaser igår gjorde ett stort misstag.

då har man gått upp kvart i sex för att skriva tenta i fonetik. det känns som att jag kan ha fått vg. hittills har jag fått vg i all svenska, än så länge 45 hp. jag fick tillbaka min grammatiska problemlösning idag: vg. med kommentaren att jag borde skriva uppsats om detta. och att jag skriver bra.

hur vet man vilken bana man ska välja?
men de som väljer universitetet tänker jag gör det av otillräcklighet eller feghet.

när jag var sexton år lyssnade jag på the smiths – you just haven’t earned it yet baby. då drömde jag om att få kyssa den jag var kär i, kroppskontakt och liknande, sådant som man väl tillslut lyckas med antar jag. nu är det ju lätt att se det vackra i det lidandet. det höre ju till. men idag när jag lyssnar på you just haven’t earned it yet baby och förlagsbrevens billighetskopierade standarnej dunsar i hallgolvet, tidskriftsmailen uteblir. hur länge ska jag behöva vänta med detta. vad krävs av mig för att få förtjäna.

jag behöver ett alibi.

jag borde söka jobb. jag borde till och med klippa mig.

nu ska jag skriva upp ”lackmuspapper” i min anteckningsbok.