jag glömde skriva och att det är som att vara sjutton igen. hinnan kan ibland vara väldigt tunn och lätt att se och känna igenom.

jag lyssnar på belle & sebastian skiva efter skiva jag vet inte hur många dagar. jag skriver det här utan att tänka efter. jag har pluggat till två olika paper om lyrik och jag har skrivit paper om lyrik nu i hur många dagar jag vet inte. idag är himlen verkligen ett utspänt vitt papper att spegla sig i. fåglarna är en första ingång är en första bläckplump är bokstaven a. det enklaste skulle vara ett föda ett barn. när barnet sträcker ut fingrarna i världen och börjar greppa efter den skulle jag placera en penna, bläck eller blyerts vad väljer du, och jag skule motivera mitt barn och jag skulle ge det alla bokstäver det behöver. jag skulle kunna säga att det var mitt kött och blod och språk.

imorse gick jag upp halv fem. en timma senare knatade jag halvtimmespromenaden till mitt nya jobb på pocket shop. det var tomt och ingen trafik ute, bara att gå rakt över gatorna oavsett färg på gubben, mörker, helt stilla inte ens en pust malmövind. det kändes högtidligt, alla andra sov. det var första gången jag var vaken så dags på förmodligen år. och det var att upptäcka någonting jag inte riktigt visste fanns. som när man reser utomlands. jag väntade mig att orden på skyltar och fönsterglas skulle vara skrivna på ett annat språk. jag blev förvånad när de var på svenska.