jag lyssnar på alla gamla heart (attacking) skivor. jag ryser av give me head on your teenage bed. den kan man dock inte lyssna på här: http://www.myspace.com/heartattacking. det är sommar ute, termometern visar 25 grader. jag har bara varit inne hela helgen. henrik jobbar, och om han varit hemma hade han tvingat ut mig. men nu jobbar han som sagt, så jag kan helt lugnt sitta inne. bara läsa och pyssla lite med småsaker. fast jag var iofs ute och sprang igår kväll. fem kilometer på trettiofyra minuter. jag är inte lika snabb som förra sommaren än, då sprang jag fem kilometer på trettioen minuter. man jag har ju en stund på mig. nu ska jag äta yoghurt och ringa mamma. och om två små veckor åker jag äntligen äntligen hem. going back to my roots, born in ringarum!

jag körde ole dole doff för att bestämma mig.

jag går omkring med mina nya sandaler inomhus för att gå in dem. passar på att vattna blommorna, en anledning att gå omkring mellan rummen. jag är ensam hemma i fyra dagar för henrik är iväg på ytterligare en av sina klätterresor. jag känner att jag lever. jag ringde erik, som bakade bröd och inte hann prata så länge, och berättade lite om oss förr, vad jag precis läst i dagboken. så ringde jag mamma på sjukhuset och hon var hes men hon har varit uppe och gått sex gånger idag och ätit soppa. jag undrar när jag ska åka hem och tänker preleminärt den femtonde juni, och undrar när jag ska bli så stor att jag slutar åka hem om somrarna, jag är trots allt tjugosex, men jag hoppas att jag aldrig ska sluta. men jag behöver vara i malmö några veckor till så att diktsamlingen ska hinna bli klar. jag njuter av att sitta på simris tre dagar i veckan och skriva. det är som att höra hemma någonstans. och alla original som hänger där och numera alltid hejar på mig. igår frågade en av dem vad jag var för stjärntecken, det var någonting om min energi. och tjejen som också brukar vara där och skriva, hon brukar sitta bredvid mig men vi pratar aldrig med varandra, bara sitter bredvid varandra och skriver under tystnad. diktsamlingen går bra. ungefär varannan dag älskar jag den och varannan dag hatar jag den. men det är som jag sa till mamma förra sommaren, det finns någonting där någonting som verkligen är och som jag inte kan lämna, det skulle kunna bli bra, bara jag kan nå fram till det. det är det som allla timmar av skrivande handlar om, att försöka nå fram genom orden till det där som jag vet finns där bakom. nu undrar jag om jag ska gå ut och köpa chips, glass, choklad eller godis. egentligen är det som när jag var tjugo och bodde själv i norrköping. utsikten är en annan. men det skulle kunna vara precis samma. på något sätt är jag helt hänförd av mig själv efter att ha läst hela min dagbok, vilket navelskådande, men vem skulle jag annars kunna utgå från. det är ju jag samtidigt som det är någon helt annan, någon man läst om eller sett på film, så avlägset känns det, bara det att det är jag.

tanken var att jag skulle ligga på soffan med joyce carol oates igår kväll och hela idag. men jag har istället läst och läst och läst hela min mjaumjaudagbok, ända från 2001 till 2009. det har varit så obegripligt spännande att jag knappt tagit mig tid att kissa eller äta. och ändå vet jag ju ungefär vad som skulle hända i den, det är trots allt jag själv som skrivit om mig själv. men ack så spännande det var. nu känner jag mig lite tom, som efter en bra roman. jag tänker att jag ska se till att skriva mycket dagbok framöver, bli lika produktiv som när jag var sjutton, så att jag kan få fortsätta läsa om mig, ta reda på hur det går.

som om det är nödvändigt att konfronteras med sitt yngre jag. det är det där hålet i magen, den där sugande känslan.

alltid en önskan att få uppleva det igen?

i am still the same but in a different way

så skulle jag skrivit det då. så kan jag skriva det också nu.

jag upptäckte att här på mjaumjau finns ett dagboksarkiv, där man i ett enda svep kan läsa dagboken från början till slut. så nu har jag fördjupat mig i mina tonår. och självklart sparat hem hela kalaset. mitt allra första dagboksinlägg lyder:

”2001-01-13 17:29:35
festen igår va misär. usch. o idag ska jag till popstopp. jag hoppas det blir roligare än igår. jag skulle vilja dricka väldans massa o dansa dansa o ha kul o glömma allt. för en stund… har lånat en heavenly skiva av en kompis. mmmmm. utan musik skulle jag inte kunna leva… allt är så krångligt o så invecklat o jag känner mej så förvirrad. jag vill allt på samma gång. måste bestämma mej. men det går ju inte när jag inte fattar vad jag känner. aaaahhhh! alla utom jag vet hur det ska gå.”

sedan dess har det gått 1617 dagboksinlägg.

det är bra med sådant som ger perspektiv.

ja vad säger man?
om det var precis det här jag kunde skriva.
jag har iallafall fotat nästannatthimlen.

det absolut bästa på sistone:
en heldag liggande på soffan med joyce carol oates.
läsa UKON i badkaret.
fördriva tid på jobbet med inger christensen.

”borde”

min mobil verkar ha blivit förvirrad. den har tagit början på ett av mina favoritsms och satt ihop det med slutet på ett annat sms som jag inte ens har sparat. jag förstår inte hur det gått till, och inte verkar den rätta sitt misstag. jag måste hindra mig från att slå den mot något hårt. och det känns konstigt att båda sms:en är från mamma. och jag undrar om det är symboliskt på något vis.

förövrigt är jag sur på att min hemsidesadress inte verkar fungera för närvarande. ingen som vill adoptera mig och min hemsida?

förövrigt älskar jag min nya cykel. min första cykel, nästan. jag far omkring i hela malmö och det känns som om jag är barn på den östgötska landsbygden igen.