jag förbannar tekniken och önskar mig tillbaka till den tiden då man högg ved och var hyfsat nöjd med det. egentligen är jag mest sur på skrivaren som skriver ut något som mest liknar tät dimma.

jag läser in en talbok om den inre grammatiken och några syntaktiska förändringar i svenskan under femtonhundra och sextonhundratalen.

jag tar då och då en paus och blåser in lite värme i händerna.

jag har fått åttahundrafemtiofyra kronor i lön från pocket shop.

jag har haft panik över bristen på jobb.

jag gör vad jag kan för att kontrollera mig.

jag tänker på ordet pekfingervals.

jag räknar nu till fjorton veckor. det var högsommar när jag slickade igen kuverten och önskade dem lycka till.

fortsättningen på listan

ida säll – jenny häggs mamma solar brösten i sovrummet
annika korpi – hevonen häst
sylvia plath – dikter (urval och tolkning av siv arb) (omläsning) (den bok jag lånat flest gånger på biblioteket)
ninni holmqvist – kostym (omläsning)

fyra dagar i stockholm. först bea. sedan en massa erik. och vi har fikat och fikat och jag har handlat böcker på myrorna och handlat böcker på myrorna. (tex ninni holmqvist, jenny tunedal, sara hallström, bengt emil johnson, annika korpi, wislawa szymborska.) vi har druckit öl och sett på film och ätit sushi och promenerat långt längs vattnet och det började regna också. för första gången tyckte jag faktiskt om stockholm och sa att man borde kanske bo där, för att kunna träffa de man tycker om som bor där.

och nu har jag åkt tåg i fyra och en halv timme, baklänges såklart, och inte kunnat göra något annat än sitta blickstilla och fokusera på att åka tåg baklänges.

och efter att ha sett eriks jobb är jag benägen att ångra vissa otaktiska karriärval. tänk bara kakelugn i alla rum liksom.

på dagen elva veckor och jag får mitt första nej. det är w&w och såhär skriver de:

”Hej Lisa Zetterdahl!
Tack för att vi har fått läsa ditt reviderade lyrikmanus Språket är en storlek man måste vänja sig vid. Tyvärr har vi nu kommit fram till att tacka nej till utgivning. Vårt utrymme för nya åtaganden är för närvarande begränsat, och dessvärre tycker vi inte att ditt manuskript är tillräckligt övertygande för att vi skulle vara intresserade att gå vidare med det.”

det är nästan ordagrant samma svar som de skickade förra året. med undantag för:
inledningen – det utskrivna namnet, utropstecknet efter namnet, tilläggen ”reviderade lyrik-”.
och avslutningen – förra året slutade det ”…för en publicering i bokform”.

ska jag avsluta detta inlägg med att skriva något hopfullt i stil med jag har ju i alla fall arbetet med romanen, och en ny romanidé som börjar gro och som blir nästa projekt, kanske redan efter jul. eller ska jag inte skriva något hoppfullt och istället bara logga av internet och gå och kissa.

jag skrev en dikt som jag var väldigt tveksam till. mina klasskamrater var inte tveksamma. ibland är det precis vad man behöver. det här är dikten:

vid inventering (av en person) använd det här schemat

kryssa för rätt alternativ

1. det man ser med, smakar, luktar, hör
2. och känseln, känn i fårorna och det går nog att hitta ett vetekorn där, en nyckel
3. ett personporträtt behöver kanske inte innehålla ett namn
4. när man är född, på natten eller dagen
5. om man föredrar sten, sax eller påse
6. breddgrad x längdgrad, dra till med något bara
7. vilken färg
8. man kan alltid ljuga och säga att det smakar bra fast att man inte gillar körvel
9. en hemlighet som amalgamet i kindtanden
10. det här säger kanske mer om mig

skriv upp det på handryggen för att komma ihåg
det går att fortsätta långt upp på armen
som om man doppat armen upp till armbågen
i en hink med tankar