hur irriterande är det inte att jag idag inte minns ett jota av vad jag i stort samförstånd med mig själv kom fram till var det bästa för romanen precis innan jag somnade igår. det var något om farmorn och om sonen, men mer än så minns jag bara inte. kom igen kom igen.

igår var det sexton minus när jag tog en kvällspromenad.

och jag har gått i snö högt upp över låren, till slut gick det inte att fortsätta, utan jag fick vända tillbaka i mina fotspår.

och vi har haft en älg i trädgården, det går att följa spåren när den letat äpplen under träden och slutligen ätit lite från komposten.

och jag har svårt att säga göran tunström och tomas tranströmer i samma mening.

och mamma har nu läst min roman, och hon har sagt att den är bra.

fortsättningen på listan

wislawa szymborska – nära ögat
marie norin – världsrekord utanför madrid (omläsning)

jag skriver mitt namn lisa zetterdahl så att det ska leda hit om man googlar. så kan jag berätta att hemsidan skrotar på http://hem.passagen.se/lisa.zetterdahl/ men det verkar man inte hitta när man googlar.

jag kan också berätta att jag i måndags blev intervjuad till skånska dagbladet.

jag kan också berätta att för första gången den här vintern så har snön lagt sig i malmö, och inte bara smält när den nuddat marken. imorn ska jag ut i vad som kan tänkas vara ett snökaos. det får vi se. och så ska jag ta igen mig på den östgötska landsbygden. det innebär många böcker och många mörkerpromenader.

jag sa att jag skulle ha ett första utkast till jul. jag har ett första utkast. nu ska jag vila ögonen från romanen. fast kanske försöker jag skriva lite mer till farmorn imorn på tåget.

jag är min sekreterare.

jag börjar på 52 sidor. när jag är färdig för dagen är det 132 sidor. vad har hänt är en helt berättigad fråga. ett svar är kapitelindelning. ett svar är lite vitt på sidan. ett svar är blankrader. förhoppningsvis är det lite mer lättläst nu. men det nya antalet sidor har gett mig en stark lust att sätta igång och stryka.

”Meningen tycks inte ha något verb.”

det är också ett sätt.

och idag är det på dagen tjugo veckor är lika med fem månader. jag har fortfarande tre förlag kvar. och en önskan som blir starkare. framförallt vill jag sätta tänderna i dikterna igen, det vill säga jag vill bearbeta en smula, jag har några nya idéer, och sen ska ingen kunna säga nej. så säg ja säg ja och inte nej med posten idag.

vad hände här då?

(omläsning. jag räknar alla omräkningar. allt räknas.)

spännande hur huvud och hand inte alltid är i fas.

den delen av min roman som jag lämnde in till klassen verkar inte alls gå hem. det är för svårt låter det som. man förstår inte. är det mig eller dom det är fel på?

nu ska någon svara: det är ni som är de konstiga det är jag som är normal. jag tänker att någon svarar så. det känns lite bättre då.

och fortsättningen på listan:
ukon – block
nelly sachs – glödande gåtor
elise ingvarsson – beror skrymmande på
jenny tunedal – kapitel ett (omläsning. jag räknar alla omräkningar. allt räknas.)

senast måndag måste jag släpa fjorton böcker till biblioteket, sånt tar emot.