undrar om jag borde klippa lugg? men den böjer sig så konstigt när man sover.

det är försent att ta tillbaka.

på grund av kanske stress glömde jag i alla fall att skriva upp:
hanna nordenhök – hiatus

trots stress har jag hunnit läsa ett och annat. om jag inte på grund av stress glömmer något är listan:
pär hansson – motorsågsminne
eva sjödin – gränsland
linn hansén – ta i trä

i amerikanska filmer har alla tjejer fantiserat hela livet om sitt bröllop. jag har under mitt liv kanske fantiserat någon minut om bröllop. när jag var liten fantiserade jag mer om hur det skulle kunna vara att ha sex. sen jag blev större fantiserar jag om den dag när bonniers ska ringa upp mig och säga att de vill ge ut min bok. jag vet inte hur många gånger jag har fantiserat om hur jag ska tappa andan, kanske börja gråta, berätta för närmsta person vad som hänt, alla ska jubla och börja dansa och sjunga som i en musikal. nåja. en stor mängd platser coh tänkbara scenarier finns. nu börjar jag nå den ålder då tjejen i den amerikanska filmen börjar oroa sig för att få rynkor innan någon friar. jag har inga rynkor. men jag skulle kunna tänka mig att få någon liten, om det innebär att bonniers ringer upp mig om några veckor.

igår började jag visst skriva på den nya romanen. tanken har varit att den skulle få mogna i huvudet i några månader till. men det var skrivpedagogträff i skurup och vi ägnade sisådär två eftermiddagstimmar åt att skriva bakland och romanen låg ju där i huvudet och jäste. så. nu vill jag bara skriva mer, kavla upp armarna, sätta igång. men istället måste jag skriva följebrev och göra den gamla romanen, den färdiga romanen, redo för avfärd. skrämmande. alltså skriver jag dagbok istället, sorterar papper istället, putsar vinterskor istället. ser inte krukväxterna lite torra ut? det regnar ute. annars skulle jag nog cykla till biblioteket. igår sprang jag årets andra runda. fem kilometer på trettiosex minuter. såg bara en kanin. tänker att jag ska springa imorn också. sen ska jag skriva en avslutande analys i kursen i litterär stilistik som jag läser. men det blir först i nästa vecka. efter att jag kysst kuverten lycka till. nu måste jag skriva följebrev. jag hatar följebrev. det är lika svårt som hela romanen. nåja.

om jag gör på spåret:
till vilken stad är vi på väg?
fjärilsflicka allittererar även här.

jag är för övrigt i stockholm. bland annat handlar böcker på myrorna. då känner jag mig som en bättre människa.

jag tog mig samman och mailade till norstedts. bara för att vara på den säkra sidan. jag fick ett svar på mindre än ett dygn. post kan komma bort, nu vet vi. så här skriver norstedts, och jag är faktiskt jätteglad över att de skriver mer än det klassiska ”hej, nej” som jag brukar få från dem.

”Hej Lisa!

Det tycks som om vi på ett mystiskt sätt tappat bort vårt svar till dig. Jag hittar nämligen en refusering från oktober. Jag är oerhört ledsen att denna inte kommit dig tillhanda, och tar på mig hela ansvaret för detta. Under hösten hade vi problem med manushanteringen, vilket förmodligen är skälet till missförståndet att det i våra papper står att denna varit skickad för flera månader sedan.

Hursomhelst följer här det ursprungliga brevet:

”Tack för att du skickade oss ditt manus Språket är en storlek man måste vänja sig vid. Det här uppenbarligen en diktsamling som undersöker relationer mellan språk, minne och subjekt. Texten arbetar lugnt men intensivt med det poetiska översättandet av värld till ord, i form av dikter som närmar sig det prosalyriska. Metaforer, men framför allt förklaringar, justeringar, utvidgningar av ord och begrepp utgör en stor del av texten.
Det är ett manus som är lätt att tycka om, men samtidigt finns en längtan efter ett överraskningsmoment, en vildhet i bilderna. Det är nästan som om det är alltför lätt att hålla med diktjaget. Skrivandet är precis som minnesakten inskrivet i dikterna som en del av det som driver dem framåt. Ibland fungerar det mycket bra, ibland blir det för mycket av skrivandet som handling. Poetiken blir alltför tydligt inordnad i boken, för pedagogiskt på ett sätt som på ett sätt får den att tappa lite laddning. Min läsning blir också hindrad av en skildring av en barndom som blir lite väl abstrakt, lite för allmän.
Av dessa skäl väljer vi att avböja publicering.

Med vänliga hälsningar” osv…

sj bokade om min tågbiljett två gånger. dvs jag fick kämpa för att komma i kontakt med sj innan de slutligen bokade om min biljett, för att jag i sista stund skulle inse att även det tåget var inställt, och så börja om igen. men nu är jag hos mamma. jag lämnade våren i malmö för vinter i ringarum. skaren är tjock, solen varm och nätterna stjärnklart kalla. mamma och jag hittade fotspår i snön, någon som stått i trädgården och tittat mot köksfönstret. jag tänker att det mycket väl kan vara mamma, men hon blånekar. jag har varit ytterst aktiv sedan jag kom hit. först pluggade jag intensivt, sedan läste jag svultet två romaner. fortsättningen på listan:
helle helle – rödby-puttgarden
silke scheuermann – timmen mellan hund och varg