”när denna rulle är slut är det verkligen slut!”

en lapp på mormors toalettpapper. jag läser det precis innan begravningen.

jag insåg att jag tänker på veckodagarna som udda och jämna. tisdagar och torsdagar är udda. det beror på t:et. det låter vasst. som ett och tre och fem och udda siffror gör. (något spännande är det ändå att inse vad man tänker, som man inte insett att man tänkt.)

jag kan inte glömma helgens fantastiska klättring vid tunaberg och bistaberget, inte ens om jag försökte, blåmärkena påminner mig. (i bruise like a peach.) när jag sitter på kontoret och tuggar tuggummi och studenterna står i lång kö är jag egentligen någon annanstans, jag ser ut över ett gult vetefält och jag ser rovfågeln från ovansidan och skuggan som glider över vetet.