pappa skulle köpa två rödavinbärsbuskar, men kom istället hem med en ny bil, den är i alla fall röd.

idag är det den sista september. det var dimma imorse. anemone hupehensis blommar fortfarande. lönnen är gul (det är en grundfärg). jag ska laga linssoppa till mamma. igår lagade jag gryta med kidneybönor till henne. jag ska springa en mil i skogen. i söndags när jag sprang i skogen träffade jag en älg som sakta klev in mellan träden, och jag försökte hitta ett passande träd som jag skulle kunna kasta mig upp i vid behov. jag ska gå kvällspromenad med pappa. igår gick vi kvällspromenad under en rosa och lila himmel, med lukten av fukt och svamp och kyla. jag ska börja läsa på en ny bok. den jag läste igår är redan slut.

min distanscirkel i kreativt skrivande har fått så många anmälningar att vi delar den i två cirklar.

min cirkel samtal genom skrivprocessen blir också den av.

jag planerar och planerar.

skrivpedagoghjärtat bankar och slår.

pappa har köpt dator och internetabonnemang med 36 månaders bindningstid till mamma. det är ett slags livförsäkring.

som skilsmässobarn värdesätter jag små trådar av relation mellan mamma och pappa.

när då pappa ringer och gråter över mammas cancer gråter jag över mammas cancer och över det faktum att pappa ringer och gråter över mammas cancer.

jag vill inte åka till linköping och åka vattenskidor med mammas nya pojkvän. jag vill inte gå på premiären för filmfestivalen i norrköping. jag vill ligga på soffan och läsa. jag vill titta på lönnlöven som gulnar. ”min dotter är en eremit” säger mamma till telefonen. ”min dotter kommer inte enbart hem för att umgås med mig, hon kommer hem för att umgås med agnesborg” säger mamma till telefonen.

mamma har avslutat sin första cellgiftsbehandling. vi firade med att handla en massa kläder till henne. hon snurrade runt och visade leende upp sig i sina nya outfits, gjorde små skutt utanför provrummen. vi firade med att äta middag på dyr restaurang. mamma beställde en barnportion men åt inte ens hälften. det var iofs en väldigt stor barnportion, jag såg ingen skillnad på hennes och stinas portioner. de åt samma sak. till vegetarianer erbjöds en rätt: fläskfile, med kommentaren ”kan även fås vegetarisk”.

mamma, jag och stina har varit tillsammans i en vecka. igår åkte stina tillbaka till malmö, på måndag åker jag tillbaka till malmö. vi har varit glada. det kan kännas konstigt att det är så. men samtidigt: vi får ju vara tillsammans, såklart att vi är glada.

mamma mötte mig vid bussen när jag kom. hon stod och kastade sopsorteringen och spelade musik på bilstereon för ringarums centrum.

jag är hemma igen efter bara tre veckor i malmö.

pappa och jag har plockat kantareller i mängder i skymningen.

jag tror jag håller på att bli förkyld.

mamma har cancer igen.

jag skriver det om och om igen och varje gång blir det mindre verkligt.

på tåget satt en högstadielärare och rättade uppsatser bredvid mig. hon skrev ”bra!” och anmärkte på stavning. så mycket mer verkade det inte vara. jag ville fråga henne, vad menar du med ”bra”? kan du inte utveckla det lite, så att eleven vet vad du anser är ”bra”. och varför fastna vid värderingar. det lättaste att säga om en text är väl ändå: den var bra. det betyder ju ingenting. tänk vad man som lärare kan bekräfta sina elever, och uppmuntra dem, om man istället för ”bra!” kunde spegla texten. men om man inte har lärarexamen ska man kanske inte uttala sig.

har folk glömt att hjärtat sitter på vänster sida och blindtarmen på höger?

en bok till listan med lästa böcker:
jenny erpenbeck – hemsökelse