jag var på ica. jag valde bland de krossade tomaterna. ett litet barn i vagn pekade på mig och sa ”mamma”. barnets pappa svarade till synes oberörd ”nej, det där är inte mamma, det är en annan flicka”. jag visste inte riktigt.

det tog allt för många dagar att skriva in romanutkastet på datorn. det är verkligen nackdelen med att skriva för hand. nu har jag tröttnat lite smått på den. nu är det bara en jävla massa text som jag måste börja jobba med. det är alltid lite förlamande innan jag väl börjar. jag tänker på det som en öken.

istället har jag med nyvunnen passion kastat mig över diktsamlingen igen. jag har inte gått i min gamla vanliga fälla att skicka till förlag så fort jag känner mig lite klar. diktsamlingen har blivit färdigskriven, fått jäsa, blivit färdigskriven, fått jäsa, flera gånger har den blivit färdigskriven sedan försommaren. jag hoppas att detta är ett gott tecken. nu är jag på den igen, och älskar det.

det är en sak jag tänker på ibland. i tonåren fick jag höra att mina dikter var för fragmentariska, att de spretade och inte hängde ihop. jag tillbringade många år med att lära mig väva ihop dem, tona ner mig. nu har jag tillbringat flera år med att försöka nå fram till något mer fragmentariskt, spretigt, som inte helt hänger ihop. det känns sorgligt på ett sätt, ironiskt på ett annat, och fantastiskt på ett tredje.

jag var på årets fest igår och dansade oavbrutet i tre timmar, från dess att vi klev innanför dörren tills dess att vi gick därifrån. henrik och jag kom trea i tryckartävlingen, tvåa i hångeltävlingen och tvåa i lapdancetävlingen. domaren gillade att jag bar runt på min man när vi dansade, och kallade oss heteroparet, för festen bestod enbart av tjejer förutom henrik och en eller två killar till som inte syntes till på dansgolvet. trots att jag sprungit en mil på förmiddagen dansade jag som aldrig förr.

igår i skolbänken fick jag lära mig av min lärare att alla ungdomar inte läser ungdomslitteratur. (det är skillnad på ungdomsläsning och ungdomslitteratur.) att t.ex. jag läste alla hästböcker jag kunde komma över, för att sedan byta till tolkien, är helt normalt. min lärare sa att hon själv heller aldrig läste ungdomslitteratur som ungdom. hon berördes inte var ungdomslitteraturens tilltal. hon förstod det inte. hon var barnslig länge, för att sedan gå direkt till vuxenlitteraturen. jag satt i skolbänken och tänkte på hästböckerna. vad var det med deras tilltal som fångade mig? som fick mig att fortsätta läsa dem upp i högstadiet trots att det inte fanns hästböcker på skolbiblioteket, och jag till slut fick välja en annan hylla att specialisera mig på och valde fantasy. kampen, tänker jag, kampen. flickorna som så gärna ville få en häst, flickorna som så gärna ville bli duktiga ryttare, flickorna som så gärna ville vinna tävlingar. jag tänker att jag redan då kämpade. jag tänker att jag redan då förberedde mig på att kämpa nu.

lisa zetterdahl är min sekreterare.

femtiofyra sidor handskriven ny roman som ska in på datorn.

jag blir refuserad av bonniers efter drygt sex månaders väntan, med ett tresidigt brev, och det känns mest fantastiskt och hoppfullt och lovande.

jag har faktiskt en bok av mario vargas llosa i bokhyllan, även om jag inte läst den, än.

jag är så djupt inne i min text att det är smärtsamt.

listan på lästa böcker fortsätter:
elise ingvarsson – ett förslag (jag gillar hennes rytm.)
ralph fletcher – att lära ut författarens hantverk (jag rekomenderar den. jag antecknade 5 a4-sidor, det säger något om hur användbar jag fann den.)
eli levén – du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats (jag fann en tonåring.)
måns wadensjö – förlossningen (jag har alltid fascinerats av barnmorskor, förlossningar, och hela den där sörjiga biten. detta är fascinerande, utan någon direkt förlossningsaction.)
isabella varricchio – pioner (en ny favorit.)
bengt ohlsson – gregorius (det är spännande i sig att göra gregorius till människa. det är obehagligt hur han får mina sympatier.)