damien jurado – ohio är min lördag.

häromdagen när jag satt och letade och läste bland gamla dikter hittade jag den här dikten. jag tror att den är skriven i sena tonåren, och sedan redigerad i tidiga tjugoårsåldern. jag minns inte vad den betydde då. jag chockas över vad den betyder nu. det känns som att jag skrivit något som jag själv ska förstå vad det betyder först tio år senare. det känns konstigt. dikten heter angående dig.

angående stillastående

jag drömmer samma dröm varje natt
drömmer om den död vi dör varje dag
varje gång jag blundar
är den där och slår
med sina trasiga vingar
det står stilla här
ingenting vänder
sprickorna spricker aldrig upp
jag ser ditt ansikte i en exakt profil
exakt samma varje gång jag blundar
att du rasar, hur bitarna är synliga
särade i ditt ansikte utan att falla

angående rörelse

jag går med din lukt
jag bär din andra hud
rör mig genom ett blint landskap
och ser med hela min kropp
om du vetat att livet ser ut
om du känt att temperaturerna förändras
i fötterna och rörelsen
om min rörelse även var din
din lukt som jag bär, om den
fick hjärtslag

när jag skriver något som jag tycker är bra blir jag rädd att det någonstans i världen sitter någon annan och skriver samma sak.

mamma vaknade, tittade ut genom fönstret: ”titta! det är hästar i trädgården!”

jag tänkte att fan, nu har hon fått feber igen, eller så är det morfinet som talar.

men jag tittade ut genom fönstret, och såg tre hästar galoppera genom trådgården.

istället blev det att kasta sig på tåget hem till mamma.

lisa + henrik = sant, sju år idag, och jag hittar paket som henrik gömt i lägenheten, och ikväll blir det restaurang, och det blev det igår också förresten.

jag blir refuserad av modernista efter 21 månaders väntan.

”Tack för förtroendet du visade genom att vända dig till oss.”