igår släppte jag ut en nässelfjäril ur cykelboden. hela mitt liv har mamma släppt ut mängder av fjärilar ur cykelboden på våren och sommaren. jag har aldrig vågat. igår tog jag fjärilen i mina händer och bar ut den till solljuset.

tio veckor börjar nu!

(går även att läsa: heltidsjobb)

det är som att jag tror att hon kommer tillbaka bara jag klarar av allt detta.

i gårdagens ösregn kom jag och henrik hem till agnesborg. henrik bar in alla miljarder väskor från bilen i skydd av ett paraply, medan jag packade upp matvarorna. jag fick för mig att mamma låg död i vardagsrummet. jag var tvungen att gå in och se efter.

listan på lästa böcker fortsätter, och det har enbart blivt läst till barnlitteraturkursen:

laura fitinghoff – barnen ifrån frostmofjället (mamma läste den högt för stina och mig när vi var barn. det var fint, och sorgligt, att läsa om den nu.)

tove jansson – kometen kommer

tove jansson – pappan och havet

tove jansson – sent i november

astrid lindgren – pippi långstrump

astrid lindgren – pippi går ombord

astrid lindgren – pippi i söderhavet

jag är så stolt över henrik som börjar doktorera den första september. hädanefter ska jag kalla honom doktorandersson.

jag tänker på mammas skulderblad och hur de stod ut, som vingar.

begravningen var fin. jag har aldrig fått så många kramar tidigare. på ett sätt skulle jag vilja ha begravning imorgon igen. det var så mycket att ta in, så många människor att prata med och så många känslor. jag skulle vilja vara med om det igen, för att kunna ta in allt. höra orgelmusiken, sjunga psalmerna, höra mattias spela och sjunga hallelujah, ge mamma den fina buketten med bland annat en vallmoknopp i, och brevet jag skrivit som jag lade på kistan och som jag undrar var det är nu? det får väl vara kvar med mamma?

på eftermiddagen tog vi bilen till tjen och simmade bort svetten. sedan kom pappa till agnesborg, och hade med vin, hemmagjord jättegod potatissallad utan en massa vitt klet, och henrik marinerade grönsaker som vi grillade, och majs och halloumi, och stina bakade mammas plåtbröd. till efterrätt blev det marängtårta med glass, grädde och jordgubbar, som vi alltid ätit efter skolavslutningarna när vi var små.

på kvällen satt jag, stina, henrik, rory, erik, louise och ellen ute i trädgården och drack vin och pratade och turades om att spela gitarr och sjunga. solen gick ned och vi tände stearinljus och hämtade filtar. jag hade kunnat sitta där hela natten.

på ett sätt ser jag fram emot begravningen, för jag tänker att jag ska få träffa mamma igen då. kanske mest komma i kontakt med mina känslor? som jag nu försöker hålla på lite avstånd för att orka göra allt praktiskt som måste göras. jag är också rädd för begravningen, för jag tänker att det är då vi ska skiljas, att det är då det ska bli på riktigt.

jag drömmer att mamma ska begravas på fredag. vi ska träffas och titta på gravplatsen. jag kommer och går på en liten väg på kyrkogården och ser att från andra hållet kommer mamma och stina. jag börjar springa mot dem. de stannar för att hälsa på mormor som sitter på en parkbänk. sedan stannar de igen för att hälsa på moster karin. jag springer äntligen fram till dem och mamma är så mager och härjad. hon säger: ”jag orkar inte prata.” jag blir ledsen, för att det är som att vi inte förstår varandra när hon säger så, hade vi bara haft tyst samförstånd hade det känts bättre. vi går iväg, åker spårvagn i en stad, tittar in i olika butiker och ska kanske gå på bio. sen äter vi middag med massa folk på restaurang, och jag tänker hela tiden att snart ska mamma dö, eftersom hon ska begravas på fredag.