jag ledde mina första leder igår. henrik och andreas tyckte det var dags för mig att pröva, och jag kände att va fan. ledde en 3b på 10 meter, en 4c på 25 meter och en 5a på 25 meter. då har man visst lämnat topprepsstadiet och gått över till borrbult. det var mygg, hallon, kraftledningar och folköl under rosa skymning och en nyväckt dröm om mer borrbult.

det strövar mer folk i trädgården. jag gömmer mig handlingsförlamad på övervåningen och pappa kommer till undsättning. absurt nog är en av de saker som känns värst att jag inte har hunnit klippa gräset. jag sitter här och gråter över att jag inte hunnit klippa gräset. och att mamma är död.

mamma får post med erbjudanden från bokklubbar och yves rocher. hur många samtal man än ringer dyker det upp post från något nytt ställe, eller så bektäftar de uppsägningen och hoppas man vill komma tillbaka som kund i framtiden. jag beklagar mig för pappa. han vänder på det. han säger att det svåra börjar den dagen posten slutar komma. så länge man får post finns man. så länge man får post betyder det att folk, om än kundregister, minns en. jag försöker tänka att eon-räkningen är en hyllning till mamma.

jag betalar mammas räkningar. en av dem är från landstinget, märkt bårhustransport. det tar aldrig slut. jag vet inte vad som händer när det tar slut.

jag vet varför nyfödda gråter och skriker. de gråter och skriker för att de måste skiljas från sin mamma.

jag försöker tänka på att vi trots allt hade varandra, under 28 år fick vi leva nära varandra, om än inte fullt så nära som när jag låg i din mage. jag försöker tänka på hur förtvivlat jag grät och skrek när jag föddes, men sen vande jag mig vid att leva bredvid dig istället för inuti dig. nu ska jag vänja mig vid att leva ytterligare ett snäpp längre ifrån dig. jag försöker tänka på att jag alltid kommer att vara din dotter, att du finns kvar och jag finns kvar, bara lite längre ifrån varandra.

från bussen följde jag till salu-skyltarna hem. jag grät. pappa kom och plockade upp mig med bilen.

jag stod nyss öga mot öga med en främmande man som kikade in genom agnesborgs vardagsrumsfönster.

jag vet inte om jag ska vara glad att jag åtminstone hade ett linne på mig, eller ledsen för att jag inte var naken så att jag kunde gett honom en riktig chock.

jag och stina säljer världens finaste hus.

http://www.hemnet.se/bostad/villa-5rum-ringarum-valdemarsviks-kommun-fridhemsvagen-7-2237337

då har man visst fått en släng av borrelia. efter fem veckor med rött märke ville vårdcentralen till slut träffa mig, och kastade en snabb blick på mitt märke och så var det bara att skriva ut penicillin.

jag skjutsar stina till bussen.
if i could have hold you once more in that light.
jag och mamma lyssnar på tanita tikaram.
it’s nothing to you but it keeps me alive.
jag vattnar blommorna och viker tvätt.
i want to see you again.
jag försöker att inte gråta på duken jag stryker.
it’s so simple and plain.

klicka här