så kommer äntligen anställningsavtalet för sommarens jobb. det var värt att vänta på, visar det sig, för de har höjt min månadslön med 2500 kronor. nu gör det inte den minsta smula att jag gått och oroat mig i veckor för att de bara skulle höja lönen med några hundringar. dessutom har jag idag skrivit de första sidorna på ett nytt manus. dessutom ramlade jag inte av på gårdagens hopplektion. det är som jag alltid har trott: onsdagar är bra dagar.

har jag sagt att jag är med i FEL 6? jag är med i FEL 6! den kan man bland annat köpa här:

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9197814849

under några dagar har jag varit sur på min chef, som har haft irrationella och störiga åsikter om hur jag ska lösa problemen i min text. i protest har jag mest slitit bort kluvna hårtoppar istället för att skriva. men så idag när jag som bäst satt och slet i mitt hår så förstod jag plötsligt vad chefen menat. det var bara att sätta igång och skriva det, och vips kändes texten som en helt annan text!

jag har snutit ut svart snor, som är resterna av det fartdamm som henrik och stina rev upp med sina hästar framför mig och tösen. jag kan gärna snyta svart snor oftare!

jag kommer på mig själv med att skriva under mail med ”Lida”.

jag tror fortfarande att om jag bara klarar mig igenom det här, om jag bara biter ihop, så kommer du tillbaka. du måste komma tillbaka.

jag minns när vi såg ”den långa flykten” i lågstadiet, och jag kom hem och försökte berätta för mamma och stina om kaninen som dog och blev en massa färger på himlen i en cirkel, och den jättebraiga låten.

till mamma. ett år av saknad.

jag verkar ha utvecklat en tvångstanke: varje gång jag klickar på spara-ikonen i word så måste jag klicka tre gånger. beror denna nya lilla vana på en rädsla att det jag skriver ska försvinna ifrån mig, eller handlar det om att dryga ut skrivtiden, dvs en sorts barkbröd? en annan fråga som jag frågar mig är hur länge word ska behålla disketten som spara-ikon? kidsen vet väl knappast vad en diskett är, så ikonen skulle väl likagärna kunna bytas ut mot en bild på hästhuvudnebulosan?

(titta på hästhuvudnebulosan här: http://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4sthuvudnebulosan)

jag skriver att en karaktär har munsår. jag vaknar på morgonen och har fått munsår.

böckerna jag läst sen sist är:

linus gårdfeldt – men golvet har ingen mun

georges perec – jag minns (jag har länge velat läsa ”livet en bruksanvisning”, men ibland är det faktiskt så att jag väljer tunna böcker över tjocka, skäms på mig. den här, tunna boken, består av en himla massa minnesanteckningar som alla börjar ”jag minns”. sist i boken finns plats där läsaren själv kan skriva. någon som lånat den innan mig har bland annat skrivit ”jag minns när man inte fick skriva i biblioteksböcker”. själv skrev jag: ”jag minns när jag som väldigt liten råkade se en scen ur en film på teve. ett hårigt monster tog sig in i en familjs hus och åt upp deras akvariefiskar. den scenen skrämde mig under resten av min barndom. nyligen fick jag höra att den filmen är en komedi.”)

margaret atwood – den blinde mördaren (åååhhhh, läs!)

åsa maria kraft – självpornografi akt 1 (kanske mest känd som ”hen-boken”? och det var pga intresse för hur hen skulle fungera som pronomen i en skönlitterär text som jag läste den. dock tyckte jag inte att användandet av hen direkt tillförde något. kläder mm berättade vem som var kvinna och vem som var man. så för mig blev det mest en traditionell kärleksberättelse. det var en smula trist.)

hallon och bensin (brombergs nya poesisatsning!)

malin backström – bara det här med dörrarna

sara gordan – uppställning med albatross (sara gordan gör något med mig. när jag läst färdigt vill jag börja om.)

malin backström – berättelser som inte får vidröras (jag tyckte den var lite tjatig.)

elin grelsson – du hasar av trygghet (jag gillade den. men tyckte inte att baksidestexten beskrev boken för fem öre. baksidestexten tyckte jag talade om en medveten, politisk handling, där kvinnorollen ska skitas ner inifrån, som det står. boken upplevde jag snarare som självdestruktiv och rädd och utsatt.)

eva ström – steinkind (se mitt förra inlägg.)