jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här. men. jag började precis gråta på sidan sextiofem i min egen roman. vet inte om det betyder att min roman håller på att bli så bra som jag hoppas, eller om det bara betyder att jag håller på att förlora förståndet. kanske är det samma sak.

listan på lästa böcker, nästan septembers läsning:

sanne näsling – kapitulera omedelbart eller dö (den igenkänningen. hur språket bygger upp världen, och hur man som tonåring kan ge sig själv makt över världen genom hur man namnger den.)

kristofer ahlström – bara någon att straffa (början och slutet var två olika böcker kändes det som.)

susanna lundin – hindenburg (åh!)

linnéa eriksson och anna höberg – 4/9 -08. malmö. buss nr 7. gustav adolfs torg – centralen (det rör sig på så många plan. illustration, text, ljud, de går in i varandra och skapar något större.)

tova gerge – rakel delat med tio (när jag läst ut den börjar jag om, för först mot slutet får jag grepp om historien. frustrerande och fascinerande.)

jag har läst en så fascinerande bok:
trude marstein – göra gott
texten byter hela tiden perspektiv och rör sig från person till person i en norsk liten stad. några sidor från varje person får jag läsa, innan texten hoppar vidare till nästa person, genom en blick, ett telefonsamtal osv. jag blir så fascinerad av hur författaren har lyckats få ihop texten. alla konflikter, handlingar och händelser, tankar. det enda jag kan klaga på är att jag som vill sträckläsa en bok på max två dagar här har läst under mer än två veckor, bara för att jag haft för mycket annat att göra. alltså har jag hunnit glömma bort vem som är vem, och känner bara vagt igen vissa namn och historier. det är synd. men kanske blir det så även om man sträckläser, att det är mäktigt att ta till sig allt, att det kanske inte riktigt går. för det är läsning som tar tid, då man hela tiden ska komma in i en ny berättelse, en ny person.

dear diary. jag undrar om jag kan läsa mina egna tankar? från ett tillfälle till ett annat. såhär är det: jag är sekreterare och skriver in mina kluddriga handskrifter från i maj på datorn. jag tänker: ”åh, jag borde lägga till något här om att ’då var det fler munnar att mätta’ typ.” jag läser vidare i texten och upptäcker att det var nästa mening, formulerad exakt så. det har nu hänt flera gånger. är det skrivna långt ifrån en slump, kanske är hjärnan full av små pappersremsor med färdiga meningar på, och man tenderar att snappa upp dem fler än en gång? skulle det på så vis vara möjligt att skriva om en text, vid ett helt annat tillfälle, och den blev likadan? det är mycket roligare att fantisera om detta, än att fortsätta vara sekreterare och skriva in sida upp och sida ner på datorn.

max 10 000 tecken och jag har skrivit 9 999 tecken. då måste jag väl ändå ha lyckats!? kan tillägga att texten är på 9 sidor.

för att sammanfatta den här sommaren skulle jag kunna räkna upp allt som jag har ätit i sängen: svarta köttiga körsbär (stina skulle protestera och säga att det inte är körsbär utan bigarråer, och jag skulle svara att det låter så mycket bättre med körsbär), kanelknäcke, youghurt med müsli, kokt ägg, skorpor, nektariner, chips, choklad. jag skulle kunna beskriva hur jag har sovit i smulorna, och liksom panerat mig.

för att sammanfatta den här sommaren skulle jag kunna räkna upp alla färger som himlen haft när jag lutat mig ut genom mitt snedtaksfönster: blå, grå, rosa, lila. jag skulle kunna beskriva alla hustak jag såg från mitt snedtaksfönster, så vackra hustak norrköping har som jag inte visste om, jag tycker bäst om de grönärgade.

för att sammanfatta den här sommaren skulle jag kunna räkna upp alla böcker som jag har läst: tomas bannerhed – korparna, margaret atwood – rövarbruden, haruki murakami – kafka på stranden, sigrid combüchen – spill, och man skulle då förstå att det var väldigt bra läsning, men inte på långa vägar så mycket som jag hade önskat.

för att sammanfatta den här sommaren skulle jag kunna räkna till tio veckor på kontor, och 3627 skrivna mail, men jag ids inte tänka på det mer. istället sammanfattar jag den här sommaren med att komma hem till malmö och lukta på alla tesorter i burkarna i köket och känna på klänningstygerna i garderoben och stapla biblioteksböcker bredvid sängen och cykla för att handla tofu och sortera skrivprojekten i mappar. jag sammanfattar den här sommaren med att göra matsäck, för nu ska jag och henrik cykla till havet för ett septemberdopp!

jag drömde att jag istället för ”love” eller ”hate” tatuerat in ”modern barndom” över knogen. typsnittet var det samma som moderna museets.