lästa böcker på sistone:
anne swärd – till sista andetaget (en laddad historia och ett laddat språk!)
silvia avallone – stål (helt enkelt underbar. visst blir jag avundssjuk på att författaren är ett år yngre än mig, och har skrivit detta, som är så mycket bättre än något jag nånsin kommer att skriva. men jag är mycket tacksam över att hon skrivit det. stål handlar om en italiensk arbetarstad, där stålverket är ständigt återkommande i texten. den handlar om två trettonåriga flickor, deras vänskap och deras relationer till familjen (fäderna) och livet. texten är så skarp, så exakt, så filmisk. varje ord sitter rätt. jag läste som hypnotiserad.)
cilla naumann – springa med åror (handlar om bondflickan monika och sommargästen johanna, om vänskapen och klassklyftorna. romanen rör sig i tiden, från deras barndom, tills de är vuxna och har egna barn, mot slutet som jag fruktar. drabbande! skickligt skriven. efteråt ville jag inte lämna tillbaka den till biblioteket, utan den fick ligga kvar vid sängen tills lånetiden löpte ut.)
tove mörkberg – barnen (poesidebutant på brombergs, som tidigare varit med i brombergs poesiantologi blå blixt. som titeln säger så handlar det om barnen. det finns fantastiskt fina skildringar och bilder här, som den av kaninen som får selen spänd hårt runt kroppen: ”det är så här det måste vara säger hon / men kaninen / bara andas och hon spänner selen hårdare”. samtidigt önskar jag att den hade varit längre, att jag hade fått mer! som med det som jag tolkar som ett skolarbete, om jaken, jag hade velat få fler sådana skolarbeten.)
julie otsuka – vi kom över havet (en kollektivroman, med vi-berättare, om de japanska kvinnor som kom till usa som postorderbrudar på 1920-talet. en mycket fin, gripande och poetisk bok, som är mycket större än sitt lilla format.)
p.d. james – när döden kom till pemberley (jag har inte läst någon deckare på eeeevigheter. gjorde ett försök för fyra år sedan, när jag började jobba på pocket shop, och min chef tyckte att jag kunde prova en i alla fall. det gjorde jag, och jag blev inte imponerad. nu jobbar jag i bokhandel igen, akademibokhandeln, och det är ju lite frustrerande att jag har noll koll på deckarna. så nu tänkte jag förena nytta med nöje när jag faktiskt blivit ärligt nyfiken på när döden kom till pemberley, då den bygger på jane austens stolthet och fördom. det var länge sen jag senast läste stolthet och fördom, men tycker att jag minns den rätt bra. man kan ju inte förvänta sig att p.d. james ska åstadkomma något i stil och klass med jane austen, då jane austen är jane austen, och då detta ju trots allt är en deckare, en helt annan genre, dessutom skriven i en helt annan tid, som väl torde lämna något spår. men jag blev besviken. jag hade förväntat mig att den skulle vara bättre. den var inte ens särskilt spännande. mest refererande och tjatig. när man har karaktärer och en historia som de flesta bokläsare ändå känner till, om inte annat från filmatiseringar, så är det verkligen nödvändigt att traggla igenom långa presentationer av alla karaktärer, deras släktskap, vem som gift sig med vem, vilka som tycker si och så om varandra, vad som hände i stolthet och fördom? det borde ju vara en bra grund att dra nytta av läsarens tidigare kännedom och bara spinna vidare. men icke. jag minns stolhet och fördom som betydligt mer spännande än detta, som ska vara en spänningsroman.)