what would sylvia plath do? frågar jag min poesi. min poesi svarar att jag kan läsa den på engelska. jag försöker läsa den på engelska. jag stryker den. jag räknar ut att sylvia plath blev 30 år och 107 dagar. jag är 30 år och 47 dagar. det tar så lång tid att skriva poesi.

ikväll är det tio år sedan jag skrev i min dagbok:

”hela dagen har jag bara legat på soffan o läst sylvia plath – glaskupan. kanske världens bästa bok. jag skulle vilja orka gå ut för det ser ut att va fint väder. jag skulle vilja åka till stan. jag vill ha varma sommarkvällar. men jag nöjer mej inte med det, jag vill att det ska va lyckliga varma sommarkvällar med någon att hålla i handen. fan jag låter så patetisk. jag känner mej så patetisk.”

ikväll är det nio år sedan jag smusslade in min hand i henriks hand.

jag firar med att lyssna på magnetic fields – papa was a rodeo, som är den finaste kärlekslåt jag vet.

tidigt på söndagsmorgonen marscherar vi ut ur tåget, ut i den täta dimman som pressar över det skånska slättlandskapet. i ett lämmeltåg går vi, och jag följer gruppens rytm, från tåget, genom dimman, till det stora köpcentret som reser sig som en svulst ur slätten, som ligger där och sover som en jättelik skalbagge i dimman. oavsett vad vi tycker om köpcentret, oavsett vad vi tycker om att gå upp en tidig söndagsmorgon, så jobbar vi här, och det är något fint med klackarna som klapprar i takt över stenläggningen, från tåget, mot den jättelika skalbaggen. ljudet av klackarna som ska sugas upp av dimman, som om vi aldrig funnits.

för att förtydliga mitt förra inlägg kan jag säga att det inte betyder att svd ger henriks och min kärlek 6 av 6 möjliga. (även om jag själv skulle betygsätta den så.) jag menar bara att ”the place beyond the pines” är en mycket bra film som ni borde gå och se!

tvättdag. henriks kläder är fulla av mossa och luktar skog. det är en av anledningarna till att jag älskar honom. en annan anledning är att han tar med mig på bio, på filmer jag själv inte skulle ha valt. igår såg vi ”the place beyond the pines” och jag kunde inte lämna biosalongen förrän eftertexterna var slut. sf själva säger att den är ”ett episkt och intensivt drama om fäder, söner och synder i det förflutna.” svd ger den 6 av 6. läs recensionen nedan, fast gör det hellre efteråt, för man vill inte veta något i förväg. det enda jag visste innan var att det var en film henrik ville se, så då följde jag väl med då.

http://www.svd.se/kultur/film/eleganta-skisser-med-rod-trad_8053528.svd

vårregn och duvorna på taken som vill tvätta sina grå vingar vita och nya.