såriga fingrar, blåmärksknän och ömma muskler. vi fick ta oss upp- och nerför söderåsens raviner, korsa en strömmande bäck på en omkullfallen trädstam och riskera livet för att ta oss fram till klippan. jag kan fortfarande känna solen i nacken när jag klättrade skånes finaste sportled (20 meter långa bomb track grad 5+). lukten av fuktig skog när vi skyndade oss hem i den snabbt fallande skymningen. jag är alltid lika lättad när jag överlever. jag längtar direkt efter att få komma ut på äventyr igen.

”Den Helige Ande sitter i den stora eken utanför posten. Det är en sådan klar och omedelbar tanke att den måste vara sann.”

skrev jag nyss.

nu önskar jag att jag inte redan sett true detective. då skulle jag se det nu.

jag sov drygt 13 timmar i natt. så det går när man jobbar med förkylning istället för att vila? mitt huvud är tungt som ett höghus.