Jag och kund kikar på barnböcker.
Kunden: ”Du har samma parfym som någon jag kände en gång. Det är väldigt konstigt att känna den doften igen. Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera.”
Jag: ”Oj, ja sånt kan ju hända ibland.”
En stunds obekväm tystnad.
Kunden: ”Alltså, det luktar gott. Du luktar väldigt gott. Jag tycker om att känna din doft. Det väcker så mycket till liv bara.”
En längre stunds obekväm tystnad.
Det är ett nytt år. Jag är sjuk. Egentligen har jag varit sjuk i månader, men just nu är det en dunderförkylning med en tegelsten i varje lunga och då blir det konkret med sängliggande och slem. Annars är min sjukdom mest en tyngd jag blivit van att bära. Den består av hörselgångsinflammation och vad jag förut trott var löparknä numera frågetecken? Den hålls i schack med ipren, alsollösning, stretch och rehabövningar. Så har det varit i månad efter månad. Nu är jag trött på den. Jag är så himla redo att må bra igen. 2014 var året jag blev sjuk och 2015 ska bli året jag blir frisk. Detta ska Henri fixa. Mitt hopp står till Henri. Jag vet inte om jag någonsin träffat någon som heter Henri förut. Vad är då oddsen att jag hamnar med två stycken Henri? Den ena är öronspecialist och den andra är sjukgymnast. Jag hoppas att Henri är ett bra namn inom sjukvården. Jag hoppas att det blir ett namn som klingar med nästan lika mycket kärlek som Henrik. Henrik ger mig blåbärssoppa, clementiner och halstabletter och jag sover närmast ihoprullad i hans armhåla om nätterna.