”Jag undrar hur stor snopp Anders Zorn hade?” Så skulle jag ha sagt som svar till farbrorn på jobbet som ville prata med mig om kvinnornas kroppar och kurvor i den nyutkomna boken med foton tagna av Zorn.

Det krävdes tre landningsförsök innan piloten fick ner oss på marken. Sedan välkomnade Kroatien oss med rosa solnedgång och blånande berg.

Jag tappade min menskopp på toalettgolvet på Splits flygplats när jag skulle passa på att tömma den medan vi väntade på våra väskor. Det var inte riktigt läge att stoppa upp den igen, så jag fick snällt linda in den i toapapper och invänta möjlighet att sterilisera den.

Alla skolklasser, tjocka tanter och farbröder, friluftsmänniskor, som var i Paklenica för att vandra och som stannade och tittade på när vi klättrade. De tittade, fotade, applåderade.

Mulorna som bar proviant långt upp i bergen, vi såg dem några gånger när de precis börjat sin väg upp, och dagar då vi inte såg till dem kändes ändå doften av dem svagt.

Lukten av kryddväxter, värme. När jag väckte och tvingade upp Henrik mitt i natten för att stå i mörkret på balkongen och lukta på natten.

Att varje gång vi handlade på Konzum, körde förbi Konzum eller nämnde Konzum så var jag tvungen att repetera namnet tusen gånger som i en technolåt.

Vår balanserade kost: Frallor, croissanter och frukt dagtid. Vätskeersättning, pizza och öl kvällstid.

När jag doppade ena knytbandet på mina fiskarbyxor i toaletten, men bara sköljde av det i handfatet och sedan knöt en fin rosett på magen.

Att Henrik klättrade i mammas sommarbyxor. Det var lite som att både Henrik och mamma dansade uppför bergsväggarna.

Att allt var så hårt graderat. Att det ibland var glest mellan bultarna. Det fanns inget jag ville leda utan nöjde mig med topprep. Henrik satte upp topprep på fyror åt mig, och fick hålla tungan rätt i munnen, jag säkrade på helspänn. Lyckan när jag satte hårda 5A:or med överhängade och tunga starter och långa sträckningar mellan stora juggar. Henrik sa att på många andra platser skulle graden varit 6A. Lyckan när jag satte hårda 5B:or. Lyckan när jag satte ihållande och tekniska 5C:or.

Hur svettig Henrik var efter att ha försökt klättra 7B.

Det här med att ligga under en tall på stranden, vila blåmärken och ömma muskler, plocka småsten och spana på bergen, drömma bergsdrömmar.

När vi klättrade oss så svettiga och slitna att vi knappt kunde prata.

Hur kissnödiga vi blev hela tiden när vi klättrade pga floden som rann förbi och plaskade.

När vi gick upp i bergen och badade i flodens torkosa pooler och vattenfall. Vissa pooler var fulla av grodyngel.

Hur omöjligt det ibland var att kommunicera när den som klättrade kommit upp en bit på klippan och flodens plaskande överröstade allt.

Att de flesta bergskammar hette något på ”Kuk”: Kuk Tisa, Kuk od Skradelin, Kukovi ispod Vlake, Anica Kuk.

Den första som skulle klättra Anica Kuk dog. Det var på trettiotalet. Vi såg en bild på honom där han log. Två år senare klättrades just den led han planerat och de döpte den efter honom. Vi läste om några som klättrade med rep de tagit från sina mammors tvättlinor.

När jag på toppen av en klätterled klippte loss Henriks säkring och skulle sedan bli nedfirad, men upptäckte att jag var där på bergväggen helt osäkrad då den fasta karbinen klippt ur sig repet. Där och då kunde jag dött, bara fallit handlöst till marken. Chocken. Jag kommer aldrig aldrig att inte dubbelkolla repet innan jag klipper loss vår egen säkring, aldrig, aldrig.

Henrik har haft samma badshorts så länge jag känt honom. Rosa och turkosa.

Att mina klätterskor som jag haft sedan 2007, som har varit i Indien, Thailand, Norge, Grekland och på många klippor runt om i Sverige, nu gick sönder i Kroatien. Många leder var polerade, det var som att glida runt som en svettig säl på marmor, men andra leder var vassa och jag tänkte att skorna skulle kunna skäras sönder på den vassa stenen, och det gjorde de visst tillslut.

Förutom mitt slitna pocketex av Kattöga tog jag med en 500-sidorsbunt utskriftspapper till Margaret Atwoods besök på stadsbiblioteket igår. Det måste väl ändå göra något extra med romanen som jag idag skrev ut på dessa papper och skickade till förlag?