Jag sov drygt tolv timmar i natt. Tydligen lite trött efter bokrean. Sträckte ut en hand för att kolla vad klockan var när jag vände på mig i sängen, och kunde inte riktigt tro på att den var halv tolv. Då kunde jag ju inte gå upp direkt utan var tvungen att få ligga och dra mig, vakna, och sedan åt jag frukost klockan ett i ett kök med färgglada tulpaner och krokusknoppar.

I februari förra året räknade jag upp alla diagnoser som min höft fått so far. Det var då fem olika diagnoser. Det som saknades på listan var inflammerad bursa. Nu ligger bursan och marinerar i kortison. Jag fick en kortisoninjektion när jag agerade uppvisningspatient på en utbildning, med tretton deltagare som hjälpte till att hålla i mitt ben, hålla mig i handen och nyfiket följa kortisonets väg in i bursan på ultraljudsapparaten. På ultraljudsapparaten såg de allt som var fel på mig. Nej. Det var bara en sak som syntes. En inflammerad bursa. Men de frågade nyfiket om vad andra saker på skärmen föreställde, och jag försökte föreställa mig dem. Försökte föreställa mig allt som kunde synas där som var fel på mig. Det är nu tolv dagar sedan injektionen och mycket smärta har kommit därefter, jag ber att den ska hjälpa.