Det är fredag, solen skiner och Fame Factory publicerar min text Deras andetag känns genom mörkret och kallar den ”ett mörkt, vackert mästerverk”. Seså, bort från solen, in i mörkret! Dvs in på Fame Factory på Facebook och ladda ner mitt mästerverk!

Jag är glad att vi inte köpte någon Volvo. Volvo med sina mansmärken. Renault har tyvärr inte något kvinnomärke som logga, men med lite god vilja kan deras ruter föreställa en fitta.

Tidsfördelningen när jag skriver på café är ungefär följande: 1/4 slita bort kluvna hårtoppar, 1/4 studera bebisar, 1/4 kakor, 1/4 skrivande, slutligen.

Igår tog jag på mig min finaste klänning, som också råkar vara min mest Jane Eyreiga klänning, och så blev jag bjuden på teater, nämligen Jane Eyre. Igår bjöd Henrik mig på teater. Idag är det tolv år sedan jag tog med honom på fest och spelning, och till slut vågade kyssa honom.

Den konstigaste bilen vi tittade på i jakten på bilen var nog den där man endast kunde öppna en av fyra dörrar inifrån.

Vi är äntligen med bil! Jag, Henrik, Stina och Henrik. (Man måste vara en Zetterdahl eller heta Henrik för att få vara med.) Bilen är i silver. (Fast den liknar inte andra, vanliga, silverbilar.) Den pratar franska. (Oui, den är född i Frankrike.) Den är en val. (Så rymlig när den tar oss i sina käftar.) Den rymmer sju personer. (Vi kan ha fest i den.) Den är ett flygplan. (Fast bara det ena brickbordet i baksätet finns kvar, det andra är förlorat.) Den heter 002. (Som en hemlig agent.) Alltså borde den vara perfekt. Nu hoppas vi att den gillar att åka på äventyr!