Jag brukar sporta det lite svårburna modet rygga+handväska. Känner mig ändå bekväm med det alltså. Nu tänkte jag fortsätta på den banan, och våga gå steget längre, nämligen prova magväska. Var köper jag? (Sen har jag tyvärr inte tänkt ha det till vardags, utan på hästryggen i Rumänien, men ändå.)

I min garderob står ett par av mammas högklackade skor. Jag har aldrig använt dem. Ibland tänker jag att jag borde skänka bort dem. Men med dem där kan jag när som helst öppna garderobsdörren och låtsas att det är mammas garderob jag kikar in i. Som ett litet barn kan jag fascineras av mammas vuxenskor. Det främmande, nästan förbjudna. En annan värld.

Idag är det fem år sedan mamma dog. Jag ska prova hennes högklackade skor.

Jag kan ibland glömma bort vem som är mamma och vem som är jag. Som att jag tror att jag upplevt allt som hon upplevt.

Jag skulle vilja kunna googla ”filmer jag vill se” i min hjärna och få upp en lista på filmer som jag vill se. Tex filmer som slutade gå på bio innan jag hann dit, sånt jag ville hyra i videobutiken men sällskapet yrkade på något annat. Filmer som jag nu helt glömt vilka de är när jag ska välja nåt att se hemma på datorn. Gud, vad praktiskt det vore.

Mara Lee – Ladies (Om yta, skönhet och perfektion. Om konkurrens, makt och maktlöshet. Fyra kvinnor vars liv korsas och föralltid förändras. Från tonår och upp i vuxenlivet. I Skåne, Stockholm och Paris. Balett, konst och poesi. Det är obehagligt och lockande på samma gång. Ibland blir jag osäker på vad jag egentligen tycker, när ytan står mig upp i halsen. Men det är kanske en bra sak.)

Lina Hagelbäck – Violencia (Ordkärlek, bildrikedom, en destruktiv vänskap, en svindlande värld: ”Uppjagad ropar hon på mig, berättar att man kan få svindel fastän man står på marken. Och att man kan dricka sten och kolsyrade skuldkänslor. Samt att hon nu vet hur nattens verkliga drömmuskulatur ser ut: ’Skimrande lår, ärrade knän, ett söndersmekt ansikte och katter, gjorda i flykt.'”)

Jonathan Franzen – Renhet (Pip Tyler vet inte vem hennes pappa är. Hon börjar jobba för en Wikileaks-liknande rörelse, The Sunlight Project, med förhoppningen att där få hjälp att hitta honom. Franzen har återigen skrivit en stor roman om det samtida amerikanska samhället. Om dysfunktionella familjer. Om hemligheter. Det gör han mycket, mycket bra!)

Oscar Nilsson Tornborg – En dag har redan stormen dragit förbi (”Som barn trodde jag / att årtalen räknades baklänges, / att 1984 skulle följas / av 1983, och så vidare / ner till år 0. Vad / som skulle hända då / visste jag inte. Och nu / över hustaken – synfältets / doftsmak av regn. / Det sovande barnets fot / dras plötsligt in mot / kroppen. Som om den / vidrörts av ett kallt / finger.”)

Kate Atkinson – Liv efter liv (Ursula föds under en snöstorm i februari 1910, men dör vid födseln. Ursula föds under en snöstorm i februari 1910, och doktorn hinner precis fram i tid för att rädda henne från att kvävas av navelsträngen runt halsen. Och så fortsätter det. Ursula dör, och lever om. En liten skillnad bara, så blir hennes liv annorlunda. Hon dör i spanska sjukan. Hon gör olaglig abort. Hon får en man som misshandlar henne. För att sedan komma fram till romanens kärna: Andra världskriget. Ursula dör i andra världskriget. På både ett och två sätt. Det här är fascinerande läsning. Annorlunda. Fantastisk.)

Jonas Gren – Lantmäteriet (Om civilisationen, om naturen, om kartor. Ett slags miljöaktivism i diktform. ”när jag hade / bränt alla kartor / och gjort vinden / till kompass / stod / kronhjortarna / i ekbacken / som vägskyltar”)