Pappa, jag och Henrik gick Ågelsjön runt. Vi kastade stenar på isen. Det sjunger som valsång om isen när man kastar stenar och isen inte går sönder. Där den går sönder bildas luftbubblor under isen, som färdas som maneter, rör sig så organiskt, mot öppet vatten. Vi letade frusna och leriga stenar att kasta. Pappa kastade flest.

Jag har fått en ny klättersele i julklapp av Henrik. Jag går runt med den på mig hemma, äter frukost med den på mig. Känner mig som ett barn som fått en kälke och sitter på den inne i väntan på snö.

Högtalarna har ropat ut att nu är klockan åtta och det är stängt för dagen. En kollega börjar hissa ner jalusierna när jag går fram till den sista kunden som dröjer sig kvar bland pocketböckerna, jag säger hej till hennes rygg och frågar om hon behöver hjälp. Då vänder sig Saga Norén, länskrim Malmö om. Hon vill hitta en deckare till sin svärfar. Jag tänker att det där borde ju vara hennes område, inte mitt. Hon är ju en deckare liksom. Jag plockar snabbt fram en bok som hon tar. Klockan är några minuter över åtta när vi står vid kassan och betalar. Hon frågar om hon kan få böckerna inslagna som julklappar. Till alla andra hade jag såhär dags sagt nej. Till henne säger jag ja.

Henrik och jag sitter och skruvar på oss i soffan, vi håller varandra i hand och gråter. Vi skolkar från avhandling och roman, från matlagning, disk och sömn. SKAM är så fruktansvärt bra.

Jag ligger i sängen och slöklickar runt på datorn som om att jag bara ligger och väntar på att något ska hända. Orkar inte ta mig för något, orkar inte slå på en film, orkar inte stänga av datorn. Vad ska hända? undrar jag. Vad väntar jag på? Varför kikar jag in på mailen lite då och då, vad tror jag ska dyka upp där? Ett mail där det står att ”nu är du frisk”? Jag hade 39.3 häromkvällen. Kanske blev febern ännu högre, men det var sista gången jag orkade tempa. Tolv timmar senare hade jag 36.4. Tror aldrig jag haft så låg temp förut. Intressant resa det här. Nu ligger jag nånstans mitt emellan. När kommer det där mailet egentligen?

Frida Hyvönen – Sjön. Kan vara en av de bästa låtar som någonsin skrivits.