Min barndoms sjö.

Hopptornet är bortplockat sedan länge.

Vi låg alltid och läste och badade borta på klipporna i Tjen, mamma, jag och Stina. Stina och jag brukade alltid dyka i, men nu går jag i, på mammas ställe. Kan höra hur hon frustar när hon simmar ut i vattnet, medan jag simmar ut i vattnet. Om hon var här skulle hon läsa Ferrante, och hon skulle tjata på mig att jag med skulle göra det och jag skulle inte vilja. Men mamma är inte här och det är jag som läser Ferrante.

Ann Lingebrandt recenserar Ingen rök utan mareld i Lyrikvännen, och vilken fin recension!

”Lisa Zetterdahls avslutande svit ’Hästar’ bearbetar en mors bortgång och hör till antologins finaste bidrag. Lågmält flätas barndomens hästdrömmar samman med sorgens vardag av landstingsräkningar, julpyntskartonger och krukväxter som ’lika gärna / kan vänja sig / vid att dö nu’. Det är enkel dikt, med tonkänsla och blick för detaljer som på ett stillsamt vis ger plats åt en syrlig humor mitt i saknaden:

i badrummet heter allt repair
hudprodukterna heter repair
hårprodukterna heter repair
det är ett hån mot allt som är trasigt”