Vid ångest över publikationer som inte infinner sig får man mäta listan på tidigare publikationer. Den är 18 cm i bokhyllan. Sen finns ju sånt här på internet, och internet är som rymden, hur stort som helst säger dom.

http://ettlysandenamn.se/ELN26/zetterdahl.html

Jag måste köpa knytblus.

Vi sjunger så mycket för vår bebis att jag ibland undrar om han tror att livet är en musikal.

Varför vill jag så gärna skriva? Varför är det så viktigt att få ge ut en bok? Ibland tänker jag att jag egentligen borde jobba aktivt på att motverka detta, så som man skulle göra med en ätstörning eller ett självskadebeteende. Istället köpa en häst och bara rumla runt i skogen. Men jag älskar ju att skriva. Även om jag ibland hatar att jag gör det.

Det snöar igen. Palettbladet på fönsterbrädan fortsätter att tappa sina blad. Jag har börjat blöda igen. Bebisen har börjat le. Jag tänker på poesin jag inte kommer hinna skriva. På romanerna som aldrig kommer bli av. Bebisen har några nya ljud, det börjar likna ett samtal, när jag säger att jag saknar orden jag inte hinner skriva och bebisen svarar. När jag säger hur länge jag längtade efter det här och bebisen svarar.