2020. Året som de flesta i världen förmodligen är överens  om var ett riktigt skitår. Och för mig personligen samtidigt ett storartat och fantastiskt år. Jag fick min första bok antagen i början på januari. Så många år som jag väntat och längtat och kämpat mot det ögonblicket. Sedan blev jag gravid. Gifte mig efter 16 år av liv i synd. Redigerade min diktsamling mot färdig bok. Födde ett barn. Nu kommer så min första bok i januari 2021. Och vad som sker sen får vi se. Känner mig just nu så rik med de tre männen i mitt liv (man, barn, bebis, missförstå mig rätt) och skrivandet som efter alla år blir någonting riktigt riktigt att ta på. Samtidigt som jag och min pappa kanske gjorde slut det här året, och det är ju en förlust, men samtidigt en förlust som jag på sätt och vis burit länge på. Jag hoppas 2021 blir ett år då jag får krama mina vänner igen. För jag vet att det är året då vi kommer säga att nu är det 10 år sedan mamma dog, jag kan inte förstå det.