Hästar har blivit recenserad! Så fint dessutom, av Andrés Stoopendaal, att läsa i bland annat Borås Tidning, Kristianstadsbladet och Smålandsposten.

Han skriver tex:

”Det är kanske inte så konstigt att dikten här ändå närmar sig något mystiskt och svårbegripligt. Den nioåriga flickan måste lära sig stallets alla regler, koder och normer. Hon måste därtill bemästra de enorma och uppfordrande djuren. Det fordrar att hon måste kravla sig ut ur förälderns kokong av överdriven omsorg. Vi:et måste kollektivt ta avstånd från mödrarna som kommer och går i sina bilar, hämtar och lämnar, samtidigt som frågan gnager: ”Ska vi bli som dem?” De griper om sina spön.

Lisa Zetterdahls skildring av stallets värld är frapperande sinnlig. Kanske för att det i så hög grad handlar om en plats som utlovar initiation till vuxenvärlden; att ta hand om hästarna är ett tungt och krävande arbete. För diktens hästtjejer handlar det också om att växa och bli äldre, med allt vad det innebär. Svetten över hästarnas halsar. Den egna animaliska driften sublimerad i kärleken till djuren.”

https://www.bt.se/kultur/stallet-som-uppfostrare-ar-arenan-for-lisa-zetterdahls-poesidebut-fa1ccc98/

Igår gjorde jag en anteckning i mobilen (dvs jag smsade till mig själv, det enda vettiga sättet att kommunicera med sig själv med teknikens hjälp):

Jag har en så stark känsla av att just precis nu är livet. Min man säger att jag luktar bebiskräks. Jag är glad att det är vinter och pandemi – jag har mössa och jacka på mig och träffar bara andra människor utomhus så ingen märker hur sunkig jag är där under. Hemma är det jag och mina barn och mina tankar och mina ord och jag vilar i det. Det sker det sker. Alling lever.

Idag:

Fy fan jag är trött och vill bara vara ifred och egentligen vill jag sminka mig och klä upp mig och vara i new york och göra nåt spännande men det händer ju inte så alltså vill jag bara vara sur för jag orkar inget annat.

Vi satt och åt middag, Svante i Henriks knä, och Arvid berättade nån skröna och skrattade gott, och då tittade Svante på honom och började också skratta. Svante 2,5 månad som bara skrattat när vi kittlat honom. Sen låg barna i varsin badbalja i badrummet och Arvid spexade och skrattade och Svante tittade på och skrattade. Mitt hjärta då.

Förra veckan blev jag intervjuad i en timmes direktsänd lokalradio i Valdemarsvik. Vad vi sa, vilka tre önskelåtar jag spelade och vilka dikter jag läste kan man lyssna på här:

http://www.radiowix.com/radioprogram/gast-hos-hasse/

Den finns! Den finns! Efter så många års längtan. Tio fingrar och tio tår, 144 gram  och alldeles fantastisk!

Den finns att beställa tex här https://www.adlibris.com/se/bok/hastar-9789198618365 eller här https://www.bokus.com/bok/9789198618365/hastar/ eller här https://it-lit.se

Att släppa ut sin bok i världen är verkligen som att få barn. Så mycket känslor och så intensivt. I fredags var jag intervjuad i NT. Några vänner kom för att dricka bubbel i tumvantar på vår svinkalla innergård vilket var ljuvligt. Sen alla blommor. Och böckerna som jag signerar och skriver små hälsningar i för att sedan skicka ut i världen.